”Om jag vore en hund skulle man skjuta mig av barmhärtighet”, brukade den svårt astmasjuka Margareta säga. Hon var väninna till Eva F Dahlgrens farmor och dog av ”skottskada själfmord” år 1919. Men enligt släktingar bad hon Evas farmor, då 24 år, att utföra det, som ett barmhärtighetsmord. Hur känns det att bli ombedd att hjälpa någon att dö? Hur påverkas man om man säger ja, eller nej?
Utifrån sin egen familjehistoria har Eva F Dahlgren undersökt vad som pågår i hemlighet och i sjukvårdens gråzon när man förkortar ett outhärdligt lidande. Hon har också rest till Nederländerna, det land som har längst erfarenhet av dödshjälp, och intervjuat läkare där. I Sverige är dödshjälp fortfarande förbjudet, men exempelvis det katolska Spanien har följt i Nederländernas spår.
Eva F Dahlgrens ”reseskildring”, med sin farmor som fiktivt sällskap, är en drabbande och samtidigt livsbejakande reportagebok om döden.