Övergivenheten är en roman om en familj, om tre kvinnor och tre städer, som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familjehistoria. Berättarjaget vill en gång för alla vill sätta namn på den ödsliga skugga som följt henne genom livet och som hon misstagit för normaltillstånd. Genom att skildra Rita, Sally och Katherine, spårar hon hur hemligheter, lögner och tabun går från en generation till nästa. Det är en fängslande berättelse om kärlek, emigration och mänskligt liv i hatets skugga. Övergivenheten gestaltar med stor inlevelse erfarenheter och skeenden, såväl vardagliga som mer dramatiska,under nittonhundratalet i Thessaloniki, London och Stockholm, och följer spåren tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien under 1300-talet och 1400-talet. Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj.
Elisabeth Åsbrink är författare och journalist, tidigare anställd på Sveriges Television. Hon debuterade 2009 med Smärtpunkten, om Lars Norén och polismorden i Malexander. 2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. 1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar. Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.
