En svensk författare har rest till Paris på stipendium. Det har dragit ut på tiden och hans hustru, den duktiga tandläkaren med vilken han levt i ett tryggt och solitt kamratäktenskap är redan ensam på andra året. För att få arbetsro att fullborda den roman han har under arbete överger han Paris och slår sig ner i en liten sömnig landsortsstad i Bourgogne.

Här träffar han Lucienne Marie, en ung fransyska, innehavare av ortens apotek, även hon en ensam outsider i den lilla staden och därtill med krigs- och ockupationstidens svåra erfarenheter bakom sig. Hon är livlig, varm och spontan, med ett drag av charmerande slarvighet och David tror sig hos henne ha funnit allt det han saknat hos sin hustru Estrid där hemma. Åt dennas svåra situation ägnar han inte många tankar så länge hennes med tiden allt knappare meddelanden inlöper punktligt, och han tröstar sig med att hon nog inte saknar honom så mycket, förankrad som hon är i yrkesarbete och vardagliga bestyr.

När hon till slut bryter sin långa förbehållsamhet måste David till sin skam erkänna att hon inte alls är den kvinna han trott sig känna så väl, och samtidigt inser han också att hennes grepp om honom är långt starkare än han vetat om. Har den unga fransyskan för honom representerat värme, glädje, och frigjord sensualitet så representerar Estrid å andra sidan något som för honom är lika nödvändigt, hem, trygghet, den fasta punkt som mannen vill känna att han när som helst kan återvända till, hans Penelope.