Den mörkblå kavajen bröts utåt i ett veck och hans lukt av rakvatten och fräsch renlighet sköljde över mig. Han var ytterst noggrant rakad och håret var klippt på millimetern. Antagligen tog han manikyr. Pedikyr? Det föreföll ligga inom möjligheternas gräns att ta reda på det.

– Var fröken nöjd?

Hon, en ung, arbetslös akademiker som ganska ensamt driver kvinnornas kamp träffar honom, en prydlig, äldre professor som inskränkt föreläser om ett romantiserat Afrika. Deras vägar korsas mest av en slump och egentligen irriterar han henne. Men något med hans röst väcker hennes intresse. Attraherar henne. Utan att döma låter Birgitta Stenberg oss iaktta dessa två personers möte, som skaver för båda, och där könsroller och förväntningar gör var och en obekväm på sitt sätt.