Så länge jag kan minnas har jag varit ensam

En kvinna i en lägenhet i ett höghus i Stockholm. Hon har nära till himlen och molnen. I lägenheten finns en märklig och objuden gäst, en kvinna i en kappa med syntetkrage, som visar en bunt papper för romanens berättare. Pappersbunten är en berättelse om en annan ung kvinna och hennes kärleksförbindelser med olika män. I romanens sista del resonerar berättaren kring berättelsens natur, om vem som egentligen berättar vem. Marie Lundquists nya roman är ett raffinerat och känsligt spel med spegelbilder och berättartekniker. Är romanens kvinnor egentligen en och samma person? Är de fiktioner, eller är rentav den som skriver själv en fiktion? Allt förändras och löses upp som de moln som drar över berättarens himmel.