Om man ibland ser vad som händer och förstår vad som sker.

Kan man då undvika att inse konsekvenserna?

Många drunknar i vardagen i längtan efter glädje, kärlek och närhet.

Var finns då orden att beskriva det?

Om man låter orden strömma genom huvudet

och låter dom lägga sig i en egen ordning.

Är det då bara meningslösa tankar som lekt med bokstäver?

Carl Fridh