Sibkiparken i Damaskus är platsen dit homosexuella män från hela landet tar sig för att träffas. Det är här 21-åriga Furat först får höra talas om Hammamer; stadens osynliga fristäder för bögar. I dessa offentliga badhus, där lukten av lagerblad och Aleppotvål fyller rummen, möts nakna män i den fuktiga ångan.
I en annan tid vaknar Furat i panik med vidöppna ögon på asylboendet i småländska Åseda. Han ligger i en pöl av svett i den smala sängen. I drömmen var han påtvingad en ögonbindel och hans händer var bakbundna. Han visste vad som väntade, han har sett klippen som sprids på internet; har sett vad Daesh gör med bögar. Han låser in sig på toaletten, tar pennan och börjar skriva.
Det här är berättelsen om Furats och andras resa till Fort Europa. Den bärs av förlust, skam, hat och bottenlös fruktan men i sprickorna gömmer sig också de brinnande passionerna, den glödande njutningen. Romanfiguren Furat lever i kampen för kärleken. Här är hans historia, skildrad för första gången någonsin.