När Ernst efter många år återser sin kusin Cora i det fuktdrypande orangeriet på godset, drabbas han av en stor besvikelse. Han tycker att hon är oansenlig. Inte alls som i minnet. Alldaglig. Ja, rentav ful. Samtidigt blir han överrumplad av sin egen upphetsning när han tar hennes hand. Ernst blir mer och mer besatt av sin kusin, och hans handlingar tar sig allt obehagligare uttryck. Christine Falkenland visar i denna starka och förtätade roman åter prov på sin förmåga att borra sig in i det mänskliga psykets dunklaste vrår. Hon är född 1967, uppvuxen i Bohuslän, och har tidigare givit ut fyra diktsamlingar samt tre romaner varav den senaste, Min skugga (1998), blev hennes genombrott.