Vårvintern 1897 hittas en gammal kvinna halvt ihjälfrusen på sjön Skäppträskets is i Lappland. Det är Låbba, en av traktens föraktade hemlösa. Hon tas om hand av en fattig familj och pojken i gården, den unge Jonas, får till uppgift att vaka över henne. Han hör henne yra om änglar och ständigt upprepa ett namn – Jonas Gustaf. Inom honom väcks frågorna: Vem var Jonas Gustaf, som måste ha betytt så mycket för henne? Och vad var det för änglar hon anropade? Vem var hon egentligen själv, denna Låbba?
Åke Lundgren skildrar i Suckarnas allé ett verkligt människoöde. Fredrika Löf, som hon egentligen hette, var född i ett soldattorp i Västerbotten men begav sig i unga år till Mala i Lappland för att söka sig en framtid. Men det liv som väntade henne blev svårt. Åke Lundgren ställer med sin bok frågor som är lika aktuella nu som då: Hur ska man hjälpa sin nästa? Vilket ansvar vilar på den enskilda människan – och på samhället?
