Louis De Geer, Sveriges statsminister från oktober 1920 till februari 1921, är i dag nästan helt bortglömd. De som tror sig komma ihåg honom har för det mesta tagit miste och blandat ihop honom med hans far, Louis De Geer den äldre, regeringschef under 17 år och den förste att i den rollen bära titeln statsminister.
Sonen kom bara att vara statsminister i 120 dagar. Att han misslyckades var alla efteråt eniga om. Men varför? Och hur kunde den snart 66-årige landshövdingen i Kristianstads län över huvud taget bli statsminister?
Detta är historien om ett övergångsskede, om glappet mellan det som varit och det som ännu inte blivit. Hösten 1920 var besluten om allmän rösträtt fattade. Men de nya maktförhållandena hade ännu inte manifesterat sig, och en djup lågkonjunktur tycktes stå för dörren. Inget parti lockades av regeringsansvaret. Så vad göra? Både svaret och det sätt på vilket det kom att ta form blev överraskande.
