Vintern hade varit lång för Raija, hon hade bott ensam med barnen i jordkojan på den öde fjällvidden. Många gånger hade hon längtat sig sjuk efter en vuxen människa att prata med. Äntligen gav vintern vika, och en ljus vårkväll kommer några finska fiskare förbi och ber om natthärbärge. Raija kunde omfamnat dem alla, men det var speciellt en som drog hennes uppmärksamhet till sig ... Hon följer med dem ut till kusten, orkar inte vara ensam längre. Men det blir ingen lätt sommar. Häxbålen flammar från Vardöhus fästning, och skräcken stiger i Raija. Hon vet hur lite som ska till för att folk ska börja viska: trollkvinna