Vibeke Olssons böcker om den romerska slavinnan Sabina har blivit mycket lästa och omtyckta. I sin nya roman återvänder Vibeke Olsson till romartiden. Marcus Aurelius är kejsare och tiden av fred är slut. Handlingen tilldrar sig dels i militärlägren i Romarrikets norra delar, dels i Rom. Huvudpersonen Eirene kommer från en välbärgad familj och är vid berättelsens början 20 år. Hon är en drömmare och funderar över kärlekens väsen. Redan som sextonåring förlovade hon sig med militärtribunen Celer men när de efter fyra år kan gifta sig är de som två främlingar för varandra. Livet tillsammans med honom blir inte vad Eirene tänkt sig och hon blir alltmer uppslukad av drömmen om den stora, gränslösa kärleken. Den kärlek som inte tar hänsyn till klasstillhörighet. Eirenes man dör i parthiska sjukan strax efter att hon har fött deras son och Eirene gifter snart om sig med en bankdirektör som hon aldrig kommer att älska. Ständigt söker hon någonting annat. När hon är trettio år bedrar hon sin man med en enkel man, Saio. Han blir Eirenes stora kärlek men han vill inte överge sin fru. I sin sorg söker sig Eirene till de kristna, ett val förenat med stor fara. Saios fru får veta detta och anger Eirene till myndigheterna och hon döms till döden. Ska Eirene bli en martyr eller blir hon benåd av kejsaren? Vinden går över gräset är en roman om kärlekens oberäkneliga vägar och om människans svårigheter att försonas med döden. Som i flera av sina tidigare böcker, senast i Molnfri bombnatt, låter Vibeke Olsson ett historiskt skeende belysa ett modernt. I sin nya roman ställer hon frågan huruvida civilisationen är värd sitt pris.