Zenons bekännelser presenteras som en dagbok, skriven på order av Zenons läkare som ett försök att komma djupare in i den psykoanalytiska processen. Läkaren ska senare ha publicerat dagboken som hämnd för att Zenon uteblivit från sina besök.

Vi följer den inbitne nikotinmissbrukaren Zenons invecklade rationaliserande genom livet. Han är en mästare på att komma på rättfärdiganden av sitt ofta moraliskt tveksamma beteende. Hans sista cigarett behöver nog trots allt inte bli den sista, och även om han försöker övertyga sig själv om att han älskar sin fru så finns det godtagbara ursäkter till att fortsätta en utomäktenskaplig affär.

Efter att Italo Svevos två tidigare böcker misslyckats publikt och helt ignorerats av kritikerna publicerade han på egen hand Zenons bekännelser [La coscienza di Zeno] 1923. Boken kom att bli Svevos litterära genomslag, mycket tack vare vännen James Joyce som fick boken översatt till franska. I dag är Svevo en av Italiens mest prominenta författare, och hans Zenons bekännelser har haft stort inflytande på efterkommande generationer av italienska författare.

I översättning av Åsa Styrman.

ITALO SVEVO [1861-1928] var en italiensk författare och bankman, född i Trieste i dåvarande kejsarriket Österrike. Hans far var av tyskjudisk börd och hans mor var italienska. Svevos förstaspråk var den speciella venetianska dialekten som talades i Trieste, men han lärde sig både flytande tyska och italienska, och skrev på det senare språket. Svevo skrev totalt tre romaner, och ett flertal noveller och pjäser. Han nådde framgång sent i livet med sin sista roman Zenons bekännelser. Svevo var övertygad om han stått modell för James Joyces romanfigur Leopold Bloom.