”I en framtid kommer Sverige inte längre att ha någon zigenarfråga. Men det kommer heller inte att ha några zigenare.”
Ivar Lo-Johanssons starka engagemang för romers rättigheter har inte varit oomstritt. När romerna kämpade för rätten till fasta bostäder, arbete och utbildning argumenterade Ivar Lo för bevarandet av det vandrande folkets kultur – utan att kritisera anledningarna till att de resande tvingades på flykt. I romerna såg han sin egen dröm om öppna gränser och folkens frihet, och trots goda intentioner präglades hans texter av ett romantiserande utifrånperspektiv.
Den första utgåvan av Zigenare publicerades 1929 och innehöll skildringar av en sommar han tillbringat tillsammans med romer i Ungern och Sverige, deras historia, erfarenheter, seder och poesi. I samband med 1950-talets stora ”zigenardebatt” utkom en ny utgåva och istället för att omarbeta den ursprungliga texten valde Ivar Lo-Johansson att lägga till nyskrivna texter. Till denna fjärde utgåva, den sista, tillkom en efterskrift från 1963.
Romer är sedan 1999 en erkänd minoritetsgrupp i Sverige och 2010 publicerade regeringen en vitbok om de övergrepp och kränkningar romer utsatts för under 1900-talet. Ivar Lo-Johanssons Zigenare ger ett historiskt perspektiv på debatten kring ett folk som än idag utsätts för diskriminering.
