Det här är den tredje delen av en lång rad sanna berättelser som kommer direkt från människor som drabbats av varg på ett eller annat sätt. De berättar hur angreppen gått till, hur djuren reagerat och hur familjen reagerat. Men också hur man som ägare mått med den psykiska och fysiska påfrestningen det innebär att ha varg inpå knuten. Man får förståelse för vilket merarbete, vilken sorg, vilken uppgivenhet man känner och hur övriga konsekvenser efter angreppet tär på djurägare.

Vi får läsa texter från jägare och hundägare som får sina hundar, tillika familjemedlemmar, angripna och dödade. Det är berättelser om hur djurägare till får, getter, nötkreatur, hästar, renar m.m får djur angripna och dödade - ibland flera gånger, under flera år. En genomgående röd tråd i många av berättelserna är att man inte alltid blir betrodd eller väl bemött av myndigheter - vilket blir en extra psykisk tyngd.

"En skugga som försvann. Jag lade upp bössan för att genom siktet se efter, men såg inte vad det var. Samtidigt såg jag lille Grim - liggande bakom en sten som om han sov. Snabbt rusade jag fram och slängde mig ner på marken. Jag kände på hans mage, näsa och mun. Hans ögon stod öppna, han var död! Jag bara skrek rakt ut…"