En mamma och hennes dotter Àr pÄ utflykt. De vet inte vart de ska, de kör planlöst. I regnet stÄr en liftare och plötsligt vill dottern, som aldrig har en Äsikt om nÄgot, att de ska plocka upp honom. Oron griper tag i mamman, de vet ju ingenting om honom, han Àr helt obekant. Men i frÀmlingens nÀrvaro börjar nÄgot förÀndras i dottern. Allt det strama i ansiktet Àr borta, huden glöder.
Ădelagda stĂ€der Ă€r en vackert vemodig novell om att pĂ„verkas av nĂ„gon annan, lĂ„ta nĂ„gons liv gĂ„ in i sitt, och att bĂ€ra med sig nĂ„gon i sitt innersta oavsett vad.
Jag saktar ner och kör in till vÀgkanten. Bakom oss skymmer en lastbil sikten innan den svÀnger in pÄ en avtagsvÀg. Jag vet inte vad liftaren gör. Vi fÄr vÀnta. SÄ Àr han framme, du strÀcker dig bakÄt och öppnar dörren. SlÀpper in det vÄta och oförutsedda, vad som helst. Liftaren tackar. Jag sÀger det Àr ingenting att tacka för.
Novellen ingÄr tillsammans med Ätta andra berÀttelser i serien Novellix Grannar.
