Om ett missfoster
"Idag ska jag pÄ min första provfilmning, jag har ansökt till en roll i en ungdomsfilm. SjÀlva ansökandet och resan Àr inga större problem, det Àr nÀr jag Àr framme och inser vad jag har gett mig in i som jag Ängrar mig. Precis som vanligt. Borde jag inte lÀra mig av mina misstag? Men min önskan om att bli filmskÄdespelare Àr tydligen större Àn rÀdslan för de hemska provfilmningarna..." Hur Àr det att leva med autism, selektiv mutism och social fobi i vuxen Älder? Vilka utmaningar och svÄrigheter uppstÄr i vardagen och hur fungerar det att gÄ pÄ daglig verksamhet pÄ en förskola? Hur fungerar det att samtidigt ha skÄdespelardrömmar och vilja agera pÄ scen och framför kameran? Att gÄng pÄ gÄng utsÀtta sig för obehagliga provfilmningar trots att det kÀnns som att man ska dö av rÀdsla?
