PÄ ett nervigt sÀtt, med en pÄtaglig nÀrvarokÀnsla, möter vi en ung man som arbetar inom hemtjÀnsten. Han sköter sÀrskilt tvÄ gamla nazister som Àr i slutfasen av livet. Samtidigt Àr han intill manins grÀns intresserad av cancer som han via lÀkarkonsultationer och allmÀn vetgirighet nÀrmar sig kliniskt och vetenskapligt.
Han lever ensam, skriver en bok som Àr tÀnkt att bli uppföljaren till debutromanen, Göteborg i pÀls. Han tycks ha hÀmtat sig frÄn nÄgot slags sammanbrott. Han Àr smÄkÀr i en kvinnlig kollega, Elin.
Elin gör en resa till Berlin tillsammans med sin mamma, en berÀttelse som interfolieras med jagets. Nu blir tiden och platsen alltmer upplöst. Samtiden blandas med krigstiden, Tyskland med Sverige. Hermann Göring och hans hustru Karin iakttas under de sista skÀlvande krigsÄren. Tyska riket hÄller pÄ att gÄ under. Det stÄr klart att Elins familj bÀr pÄ ett tungt förflutet frÄn nazitiden, ett minne som skulle kunna liknas vid en cancersvulst.
Slutet Àr lika mycket logiskt som gÄtfullt. BerÀttaren och Elin gör en gemensam utflykt till Rockelstad, slottet dÀr Göring första gÄngen mötte Karin nÀr han som pilot i Stockholm fÄtt uppdraget att flyga hennes svÄger, Eric von Rosen, dit.
Cancersurfare Àr skriven i rapsodiska stycken som till viss del liknar dagboksanteckningar, vilket starkt bidrar till intrycket av nedslag och ögonblickliga iakttagelser. I centrum stÄr en man som försöker inordna sin innehÄllslösa vardag. Resultatet blir en resa som kanske sÀtter fingret pÄ en kÀrleksberÀttelse eller kanske rÀtt och slÀtt skildrar en psykos.