Det är inte utan att jag känner mig litet vemodig i dag. Här sitter jag långt borta i Sydamerika utan möjlighet att få vara med om min tvillingbror Stens bröllop.
Visst trivs jag här ute. Ja, tiden har faktiskt gått så fort, att jag knappast kan fatta att det nu är ett helt år sedan jag som nygifta fru Berg kom hit ut tillsammans med Gunnars chefs fru, den strålande dottern Juanita och de båda trevliga små bråkstakarna Karl och Johan. Gunnar och hans chef, Lars Cege, måste ta flyget, medan vi andra, som inte hade så bråttom, kunde unna oss en underbar båtresa.
