Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter antogs 1789 under franska revolutionen. Den gällde dock bara männen. Kvinnorna lämnades fortsatt ofria.
Olympe de Gouges, ung änka och ensamstående mamma, självlärd författare, dramatiker och debattör var mäkta upprörd över denna orättvisa. Hon skickade 1791 in ett kompletterande förslag till Frankrikes nationalförsamling: Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter.
Olympe de Gouges engagemang under franska revolutionen är enastående. Hon skrev pjäser, romaner, essäer och mängder av politiska pamfletter. Hon fanns med i upplysningens innersta krets. Hon var pionjär som feminist, antirasist och antivåldsaktivist.
I över tvåhundra år har hon varit marginaliserad i historieskrivningen. Avfärdad av sina vedersakare som en omoralisk kurtisan och knäpp.
Men vem var hon egentligen? Vad gjorde hon för avtryck i denna Europas numera mytomspunna borgerliga revolution? Hur påverkade hon andra kvinnors engagemang under den här tiden?
Gunilla Thorgren, själv en feministisk pionjär med bakgrund i Grupp 8, berättar om en kvinna som på flera sätt påminner om 1970-talets feminister. En idealistiskt driven och totalt orädd kvinna som var långt före sin tid och drevs av en övertygelse som kostade henne livet.
Den 3 november 1793 giljotinerades Olympe de Gouges, som första kvinna efter drottningen Marie-Antoinette, på Place de la Revolution i Paris. Innan bilan föll ropade hon: ”Min röst kommer at höras från djupet av min grav”.
Tack vare Franska revolutionens rebellfår vi nu också höra hennes röst.
