Det finns många böcker som handlar om att ens partner visar sig vara en helt annan person med en mycket mörkare sida, men få beskriver detta så pass gripande som Marie Bergenulf gör i sin bok Genom helvetet mot livet.
När Marie inser att mannen hon älskar, Steve, inte alls är den person han uppgav sig för att vara är det för sent - de har redan barn ihop. Åren med Steve fylls av förnedring, elaka kommentarer och dagliga kränkningar. Marie försöker att leva ett så bra liv som möjligt med arbete, karriär, vänner och träning, men bryts ner mer och mer för varje dag som går.
Då Steves aggressioner börjar gå ut över barnen får Marie nog och vill lämna Steve - men det visar sig vara lättare sagt än gjort. När hon äntligen tar sig ur förhållandet börjar en mycket slitsam och krävande process med inblandning av polis, socialtjänst och slutligen en rättegång. Samtidigt som detta pågår terroriserar exmannen Marie och försöker oavbrutet att få kontakt med barnen, som inte längre vill ha med honom att göra. Ska de orka kämpa? Finns det ett bättre liv när detta är över och kommer det någonsin att vara över?
Det här är en viktig och gripande berättelse som fokuserar på det så kallade eftervåldet, det som drabbar den våldsutsatta när denne lämnat relationen, och hur makten och kontrollen fortsätter trots att relationen är slut.
Malin
2025-02-26
Gripande bok
Mai
2025-02-16
Uppläsaren gör ett dåligt jobb. Det saknas paus mellan avsnitten och rösten är monoton. Hon läser också repliker på ett väldigt konstigt sätt, helt utan inlevelse. Hon låter dessutom hela tiden som att hon är på väg att börja gråta. Bokens innehåll är som alla andra i den här kategorin. Rörigt och det hoppas i tiden fram och tillbaka. Man vet inte i vilken ordning saker hände. Kvinnan ser inte sina egna fel utan lägger allt på mannen. Hon verkar inte ha haft något ansvar att skydda barnen från honom och har inte agerat när han misshandlat barnen. Detta borde hon kunna bli åtalad för men sånt händer inte. Hon är till skillnad från andra kvinnor i liknande böcker inte rädd för mannen så den ursäkten finns inte till att bara ha stått bredvid och sett på. Hon verkar inte heller ha varit fysiskt utsatt för honom själv så att hon låtit det hända barnen är oförlåtligt. Vidare reagerar hon över saker som är helt normala. Några exempel är: Hon verkar förvänta sig hjälp av exmannen med möblerna trots att hon har både mamma och pappa med sig. Kunde inte de vara bärhjälp? Och att bete sig som hon gjorde och förstöra ett bord och sedan spela offer är väldigt märkligt. Det är ingen trevlig man men här hade han ingen skyldighet att hjälpa henne. Obegripligt att hon inte berättar för barnens andra förälder att hon ska ta med barnen utomlands.. hade det varit tvärtom så hade hon antagligen sagt att pappan kidnappat barnen och att hon har rätt att veta var barnen är. Mamman verkar tycka att det är fruktansvärt att pappan engagerar sig i dotterns träning. Otroligt märkligt. Hon är arg över att hon fick betala hyra för sig när hon separerat från mannen och innan hon flyttade ut. Det är brukligt att betala minst tre månader efter att man separerat och absolut så länge man bor kvar. Men hon kallar det att "han var fräck nog att kräva henne på hyra". Varför skulle hon bo gratis hos någon som hon inte är tillsammans med? Flera tillfällen beskrivs i boken där pappan misshandlar barnen och mamman hotar med att anmäla honom. Men hon gör aldrig något. Varför? Varför skyddar hon inte sina barn? Hon är lika skyldig till det de utsattes för som stod bredvid och såg på utan att agera. Sätter dessutom jobbet framför barnen. Kundbesök är viktigare än att åka hem till sina sjuka barn som hon vet att pappan inte tar hand om och dessutom misshandlat igen. Att hon dessutom önskar bli slagen och till och med ber mannen att slå henne indikerar att hon inte är rädd för honom, att hon inte alls är i en sådan situation att hon har anledning att vara rädd för sitt liv. Med andra ord finns det inga ursäkter för att hon låter barnen bli misshandlade. Efter separationen så släpper hon in både pappan och farmor i hemmet och tvingar barnen att ta emot julklappar. Varför hon inte bara ber dem gå är oklart. När den här kvinnan utsätter sitt barn för att fråga pappan när hennes rum ska blir klart för att hon inte vågar fråga själv då hon vet att han kommer bli arg, då blir man ordentligt förbannad på henne. Hon utsätter barnet för hans vidrigheter för att hon inte vill ta ilskan själv. Jag hoppas att barnen inser vad hon gjort och aldrig någonsin förlåter henne. Hon borde skämmas!
Camilla
2025-01-23
Jobbig uppläsare
To write a review you need to download the app