I den första novellen frÄn Ulf Erikssons novellsamling upplever en pojke den befriande kÀnslan att nu börjar hans liv, och i den sista ser en medelÄlders man, efter sin fars död, tillbaka pÄ sitt. SÄ skapas en eftertÀnksamhetens ram kring dessa berÀttelser frÄn ett sekelslut, dÀr samtiden framstÄr pÄ en gÄng frÀmmande och pÄtrÀngande verklig. Som om framtiden redan Àr hÀr, och nuet Àr ett minne.
HÀr finns en absurd kriminalberÀttelse med anknytning till Sveriges allra senaste historia, och en mörk skröna som utspelas i Andalusien. Men framför allt rör sig bokens noveller mellan förorten och innerstaden i ett vÀlbekant Stockholm. PÄ ett bÄde skrÀmmande och lekfullt sÀtt berÀttar Ulf Eriksson ett slags passionshistorier: om kroppens utsatthet, om anstrÀngningen, lusten, ruset och plÄgan. Om förmÄgan att uthÀrda ensamheten och tiden.