Här är jag Julia igen. Som går i femman och fortfarande skriver dagbok. Fast inte för fröken längre bara för mig själv. Den här boken handlar om hur man kan gå och känna sig ensam fastän man är mitt ibland en massa människor. Så vill jag att ni ska veta att jag fick ett syskon i november. Sedan handlar det om Micke, som är min kompis fastän vi inte ses så ofta och om Charlotte som inte är min kompis fastän vi ses varje dag.

Julia fån böckerna Julias bok och Julia för alltid är tillbaka igen. Hon fortsätter att anförtro sin dagbok allt som händer henne, vad hon känner och tycker och vad hon tänker på. Julia blir ganska ensam när hennes bästa kompis, Katten, finner en ny vän i Charlotte, den nya tjejen i klassen. Charlotte och Katten blir bara bättre och bättre kompisar, de går hem till Katten nästan varenda eftermiddag och på rasterna är de jämt tillsammans. Julia känner sig ensam och utanför. Men ibland känns det bättre, Julia har mycket att fundera på, dessutom har hon ju sin nya lilla syster, Sofia, och kompisen Micke. Men många gånger känns det hemskt när Katten går tätt ihop med Charlotte istället för med Julia. Men det händer roliga saker för Julia också. Roligast är nog att hon har en killkompis, Micke, och det känns hur naturligt som helst. Så småningom kommer också Katten tillbaka och man anar att Julia och Katten kan bli vänner igen, fast kanske på ett litet annorlunda sätt.

Helena Dahlbäck fortsätter i denna bok att berätta lika avspänt om Julia som i de tidigare. På ett mycket träffsäkert sätt skildrar författaren en tjej i elvaårsåldern som alla tjejer kommer att känna igen sig i. Det är roligt och trovärdigt om vardagens små händelser. Erika Eklund har även i denna bok illustrerat med sina snabba, varma och roliga bilder.