(0)

Jag minns

E-book


Dessa »jag minns« Àr inte precis minnen, och sÀrskilt inte personliga minnen, utan smÄ bitar vardaglighet, saker som folk i samma Älder har sett, upplevt eller deltagit i ett visst Är och som sedan försvunnit, glömts bort. De var inte vÀrda att bli ihÄgkomna, de kvalificerade sig inte till att bli del av Historien, de förekommer inte i statsmÀnnens, bergsbestigarnas eller filmstjÀrnornas memoarer.

Det hÀnder dock att de kommer tillbaka, nÄgra Är senare, intakta och pyttesmÄ, av en slump eller dÀrför att man letat efter dem en kvÀll med nÄgra vÀnner: nÄgonting man lÀrt sig i skolan, en vÀrldsmÀstare, en sÄngare eller stjÀrna som slagit igenom, en sÄng som varit pÄ allas lÀppar, ett rÄn eller en katastrof som stÄtt i tidningen, en bestseller, en skandal, en slogan, en vana, ett uttryck, ett klÀdesplagg eller ett sÀtt att föra sig, en Ätbörd, eller nÄgot Ànnu mer obetydligt, ovÀsentligt, fullstÀndigt banalt, mirakulöst uppryckt ur sin obetydlighet, Äterfunnet, och under nÄgra sekunder frammanas aningen av en lÀngtan tillbaka.

Georges Perec föddes i Paris 1936 och avled 1982. Han var en av de ledande i Oulipo (Ouvroir de Littérature Potentielle, ung. »Syjunta för potentiell litteratur«), en litterÀr sammanslutning som Àgnar sig Ät att studera och uppfinna just den sortens tvingande begrÀnsningar för litterÀra verk som Perec var en mÀstare pÄ. Bland hans mest kÀnda verk ingÄr Försvinna och Livet en bruksanvisning. Je me souviens (1978) utkommer nu för första gÄngen pÄ svenska.

Pressröster

»[ M]Àrkligt skimrande av banalitet [... ] rymmer boken som sÄdan alltsÄ en problematisering av minnandets villkor i dag. Och tveklöst Àr den en av de vackraste databaser i bokform som jag kÀnner till.«

Jesper Olsson, Svenska Dagbladet

»För den barndom som berövats honom kompenserades Perec i viss mÄn genom den samhörighet som Jag minns vittnar om. Inte minst blev det franska sprÄket hans hem.«

Göran Lundstedt, Sydsvenskan