Jag ska se till att barnen hatar dig – en sann berättelse

Bra

Jag har inte lyssnat på ens halva och vet inte om jag lyssnar klart. Synd, då det är en viktig historia. Skönlitterärt är den under all kritik med ett dött och upprepande språk samt upprepningar av liknande händelser som med fördel att kunnat summeras lite effektivare. Uppläsaren gör det definitivt inte bättre. Tempusskiftningarna är inkonsekventa och irriterar mig enormt. Författaren borde ha fått hjälp av en medförfattare och/eller duktig redaktör. Detta är inte bra alls. Tillägg till när jag nu faktiskt lyssnat klart… Lite för pretto för mig i slutet. Det hade varit fint med en mer nyanserad historia. Jag har själv varit i en relation av psykisk misshandel och även om man är ett offer, är man inte perfekt i alla situationer. Jag saknar helt enkelt en nyans här. Författaren verkar i varje given situation ha agerat helt korrekt och eftertänksamt och det känns inte rimligt. Det finns ingen människa som är så perfekt. Författaren gör genom denna bok en gigantisk egotripp och de ständiga påpekande om att hon inte är ett offer, gör att man som läsare känner att det är just det hon vill få fram. Och jag tänker fortfarande efter bokens slut på barnen. BARNEN! Historien är också en rejäl käftsmäll till de föräldrar i psykisk misshandel som saknar ekonomiska resurser och status (som författaren uppenbarligen har) och som inte orkar för att det finns fler bekymmer i livet än själva grundproblemet. Nä. Skitbok. Viktig historia som missar målet med flera kilometer.

Halva boken var intressant, andra delen känns som att författaren bara klappar sig själv på axeln. Så mycket upprepningar och tråkig uppläsare.