Peter, författare i femtioÄrsÄldern, sitter hemma i à bo och vÀntar pÄ sin fru Zebra. OcksÄ Zebra Àr i femtioÄrsÄldern, akademiskt framgÄngsrik - och gravid. Hon Àr nÀstan alltid borta - pÄ akademin, med vÀnner - och har inte plats för hÄglöshet i sitt liv. Sina tvÄ tonÄrsbarn stöter Peter ibland ihop med pÄ gatan.Sommaren 1988 var Peter ung man i Nykarleby. Sommaren 1988 fick han för första gÄngen syn pÄ sina förÀldrar som vuxna, sjÀlvstÀndiga mÀnniskor i ett komplicerat Àktenskap. Varje morgon plockade far, som var trÀdgÄrdsmÀstare, en ros till mor och lÀmnade den flytande i en skÄl. Det var beviset pÄ hans verbalt haltande kÀrlek.NÄgon ros i en skÄl har Peter aldrig Ästadkommit. Vad har han egentligen gjort med sitt liv - och med andras? Vad har livet gjort med Peter? Och kan inte Zebra bara komma hem?Hos Peter Sandström förenas det realistiska med det absurda, det melankoliska med det humoristiska. I Laudatur Äterkommer Peter Sandström till teman som han behandlade i den hyllade romanen Transparente blanche frÄn 2014: att vara vuxen med Äldrande förÀldrar, att stÄ ut med kÀrleken, och att leva som satellit i kÀrnfamilj.