Det Ă€r sommar och Lone har fĂ„tt en tam korp â varje gĂ„ng hon gĂ„r ut pĂ„ gĂ„rden kommer den och sĂ€tter sig pĂ„ hennes axel. Men sedan lĂ€ser Lone och hennes kusin Fia i en bok att korpar betyder otur. NĂ€r korpen sedan krossar spegeln Lone fĂ„tt av sin mamma blir allt Ă€nnu vĂ€rre. Hur mĂ„nga Ă„rs olycka blir inte det? Fia och Lone mĂ„ste komma pĂ„ nĂ„got för att bryta oturen âŠ
Liina Talvik Ă€r precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i FunĂ€sdalen. Ăven om böckerna Ă€r fiktiva Ă€r mĂ„nga hĂ€ndelser hĂ€mtade frĂ„n Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och dĂ€refter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "DjĂ€vulens gömstĂ€lle, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj."
"Det hĂ€r Ă€r en lĂ„gmĂ€ldberĂ€ttelse men full av vardagsspĂ€nning: mötet med den första förĂ€lskelsen, pĂ„frestningar i relationen till sinbĂ€stis, om att kĂ€nna sig utsatt pĂ„ gymnastiken, att vara osĂ€ker pĂ„ sig sjĂ€lv och hitta tillbaka till sin styrka igen.Mycket rör sig kring Ă„rstiderna, dess skiftningar och hur det pĂ„verkar de som bor i en sĂ„ pass utsatt miljö. [âŠ] Det finns mycket vĂ€rme mellan mĂ€nniskorna i Lone dĂ„ de har enförmĂ„ga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension BibliotekstjĂ€nst.)
"Boken Ă€r skriven i tredje person med nĂ€rvarokĂ€nsla och inlevelse i barnets upplevelser, lĂ€ngtan och saknad. [âŠ] Roligt att lĂ€sa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, LĂ€nstidningen Ăstersund)
I de fyra böckerna om Lone fÄr vi följa henne under hela Är 1968 - Äret nÀr hennes mamma Àr i Malawi och jobbar med ett bistÄndsprojekt. Men det Àr ocksÄ Äret nÀr Lone och morfar klarar sig sjÀlva hemma i FunÀsdalen, nÀr hon börjar trean och blir kÀr för första gÄngen och nÀr hon firar bÄde jul och födelsedag utan mamma.