Få poetiska verk har haft större betydelse för den västerländska kulturen än Ovidius Metamorfoser. Författare som Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio, Geoffrey Chaucer och William Shakespeare har tagit djupa intryck av de dramatiska historierna - och ännu på 2000-talet fortsätter den romerske poetens bok att fascinera.
Förvandling, »metamorfos«, är det stora temat. Stoffet hämtade Ovidius från antikens myter, men han satte gärna egen prägel på berättelserna. Här finns berömda kärlekspar som Orfeus och Eurydike och en mängd andra gestalter som genomgår märkliga förvandlingar, beroende på gudarnas välvilja, svartsjuka eller hämndlystnad. Nymfen Dafne flyr från guden Apollons uppvaktning och blir till ett lagerträd. Filemon och Baukis får tack vare sin gästfrihet mot Zeus en önskan om att aldrig behöva begrava varandra uppfylld och står för evigt tillsammans i form av en ek och en lind.
Metamorfoser är en myllrande skapelseberättelse, i stort och smått. Ovidius berättar inte bara hur världen uppstod, hur Rom bildades eller hur Julius Caesar blev till en stjärnbild, utan också hur mullbärsträdets bär fick sin röda färg.
I svensk översättning av Harry Armini.
PUBLIUS OVIDIUS NASO föddes år 43 f. Kr. Han var en uppburen poet i Rom, men landsförvisades år 8 e. Kr. till Tomis vid Svarta havet. Han fick aldrig återvända till staden han älskade utan dog efter ett decennium i landsflykt.
