Det här spelet liknar inget av de jag är van vid
I dörröppningen tittar jag mig över axeln. Jag ser suget i hans blick, hans syndiga läppar – och något väcks inom mig. Förtjänar jag inte att ha lite kul? Jag jobbar för hårt och oroar mig för mycket, kanske är något flyktigt det jag mest av allt behöver just nu. Så jag stänger dörren igen och vrider om låset tills det klickar till. Sedan vänder jag mig om. Hela min kropp darrar. Jag vill ha honom – och jag ska ta honom.
