När man förlorat sin sångröst, sin fruktsamhet och sin attraktionskraft. När ögonen inte längre blir vackra hur mycket man än borstar med maskaran. När man går från att vara svärdotter till att själv bli betraktad som svärmor – och som en jävla borgarkärring därtill. Då gungar identiteten.
Gunilla och hennes man Peter har just flyttat in i sitt drömhus. Den charmiga tegelvillan med blommande Ribstonträd ligger inte så långt från den kemiska fabrik i vars skugga Gunilla växte upp. Ändå är steget långt. Vi följer henne under en turbulent tid: i den nya villan i den skånska stadens burgna kvarter får Gunilla äntligen utlopp för sitt slumrande behov av att sätta pärlspont på köksväggarna, anlägga en trädgårdsdamm och koka tre sorters päronmarmelad. Men livet runtomkring envisas med att kasta grus i maskineriet: karriären tar milt sagt en ny vändning, kajorna bygger bo i skorstenen, hennes ädelborna svärmor, vars besök alltid laddas av högspänning, är inte längre riktigt sig själv. Och när den utflyttade sonen Micke presenterar sin nya, arga och inte helt tillförlitliga flickvän Linda från Gunillas barndomskvarter ställs allt på sin spets i familjen.
I Resan till Ribston möter vi en kvinna som kommit dithän i livet att den oundvikliga frågan inställer sig: Vem är jag nu?
