För ett antal Är sedan, egentligen rÀtt mÄnga,
var jag bosatt i HöganÀs, staden som Gud
glömde, den kallas sÄ i intellektuell folkmun.
En granne som ingick i ett kamratligt golfgÀng
frekventerade vintertid, en gÄng i veckan i det
kommunala badhuset. Denne övertalade mig
att göra gemensam sak. UmgÀnget i bastun
visade sig vara höjdpunkten i detta samkvÀm,
det var pÄ sÄ sÀtt jag kom i kontakt med
dÄvarande Àgaren till Kapitalvarucenter. Under
en av dessa svettiga sittningar berÀttade han
att han i sin ungdom varit anstÀlld i baren pÄ
Gyllene Freden i Stockholm. Enkel matematik
gjorde att nÄgon av oss undrade, det kan ha
varit jag, faktiskt minns jag inte. Hade han
stött pÄ honom? Jo visst hade han det. Han
berÀttade att han allt emellanÄt förstrÀckte
Taube smÄ lÄn som han efter nÄgra dagar alltid
fick tillbaka dubbelt upp.
Jag minns att jag studerade den hÀr
smÄvÀxte, tjocke, tunnhÄrige mannen och
försökte förestÀlla mig hur han sÄg ut dÄ,
bakom baren pÄ Gyllene Freden. MÄnga Är
senare besökte jag sjÀlv den medeltida lokalen
men kunde inte upptÀcka nÄgon bar.