(6)

Sakernas tillstånd

E-book


"Bland det starkaste jag läst på länge." Jenny Aschenbrenner, ETC

"Hon sätter ljus på ett djupt mänskligt och hjärtskärande faktum - att det i princip är omöjligt att bli fri från sina föräldrar." Jack Hildén, Aftonbladet

"Fasansfullt bra." Therese Eriksson, Västerbottens-Kuriren

- - -

Till det yttre lever hon ett ganska vanligt liv, med man och barn i en norsk stad. Men när som helst kan hennes mamma ringa, vanligtvis mitt i natten, för att berätta om alla som är ute efter henne. Dottern trycker bort samtalet. De har inte talat på ett år.

Sakernas tillstånd är en roman om ett sårigt förhållande mellan en mor och en dotter. Det handlar om att växa upp i skuggan av en sjuk förälder och rädslan att själv slukas av mörkret, men lika mycket om hur man med språkets och litteraturens hjälp kan skriva sig fri.

Denna mörka och mästerligt komponerade roman lyftes på flera håll fram som en av förra årets bästa skönlitterära böcker i Norge. Nu kommer boken på svenska i översättning av Ninni Holmqvist, som tidigare översatt bland annat Vigdis Hjorths Arv och miljö.

- - -

"Boken har hyllats i Norge och jag förstår varför. Det här är verkligen en text vars klarspråk når in under revbenen... flera scener landar som klubbslag i mig." - Malin Lindroth, Göteborgs-Posten

"En stark, skoningslös skildring..." Rebecka Åhlund, Barometern

"Sällan har ämnet behandlats lika klokt - och med sådan respekt för alla inblandade. Här finns massor att diskutera och meningar som dröjer kvar länge." Jenny Lindh, M Magasin

"En formsäker och formidabel roman" - Björn Kohlström, tidningen Vi



3.2

6 ratings

Karin

2022-01-10

Tyckte om den. Har en psykiskt sjuk anhörig. Kände igen saker. Det är viktigt att även anhöriga får berätta hur det är även om det är svårt ur integritetssynpunkt med hänsyn till den som är sjuk. Att vara psykiskt sjuk är ju inte precis som att ha influensa utan förknippat med skam och förnekelse. Bristen på sjukdomsinsikt kan vara monumental. Sen kan man undra hur det står till med psykvården i Norge, trodde den var bättre än den svenska men den här mammans sjukdom förblev oupptäckt under författarens hela uppväxt och även senare, fram tills att hon flyttade utomlands. Kan också undra varför de tre barnen, när de förstod hur det stod till, inte såg till att få henne under vård. Bättre med dålig psykvård än ingen alls enligt mig.