EssĂ€isten, romanförfattaren och tĂ€nkaren Carl-Göran Ekerwald har skrivit sina memoarer. Skogvaktarns pojke Ă€r inte bara en levnadsteckning fram till debuten 1959, utan ocksĂ„ ett försök att förklara den tiden, dĂ„ barndomens sjĂ€lvklarheter och enkla vĂ€rld faller samman i mötet med vuxenvĂ€rlden. Fadern var lĂ€nskogmĂ€stare, en viktig man i bygden, och familjen levde ett idylliskt borgerligt liv i jĂ€mtlĂ€ndska Offerdal. Plötsligt fĂ„r den tioĂ„rige Carl-Görans lyckliga tillvaro ett abrupt slut nĂ€r han som tioĂ„ring skickas till Ăstersund för att gĂ„ i lĂ€roverket. Det blir till ett sexĂ„rigt helvete: lĂ„ngt hemifrĂ„n, ensam i en skrĂ€mmande miljö tvingas han ta vara pĂ„ sig sjĂ€lv. Slutligen Ă€r det upptĂ€ckten av litteraturen och musiken som rĂ€ddar honom och gör att han kan fullfölja sina förĂ€ldrars intentioner, att fĂ€rdas Ă€nnu en bit pĂ„ den lĂ„nga klassresan. I Skogvaktarns pojke varvas exakta och inkĂ€nnande ögonblicksbilder frĂ„n barndomen med den vuxne Ekerwalds tankar, utan att barnets perspektiv hotas av överslĂ€tande eller sentimentala förenklingar och förklaringar.