Elisabeth Rynells essÀsamling bestÄr av en samling nyskrivna texter med sjÀlvbiografisk utgÄngspunkt. HÀr Äterkommer teman frÄn hennes diktsamlingar och romaner; om staden och landet och vantrivseln i kulturen, om skogen, djuren och vad det Àr att vara mÀnniska. Men Rynell berÀttar ocksÄ om betydelsefulla möten, sÀrskilt med den nÀra vÀnnen och författarkollegan Sara Lidman, och om om en viktig text av Harry Martinson, dÀr hon kÀnner igen sig i hans rasande frÄga om mÀnniskans tillÄtelse att fÄ finnas i det moderna samhÀllsbygget. I en av essÀerna beskriver hon den dubbla smÀrta som en vÄldtÀkt innebÀr, dÄ den patriarkala blicken pÄ kvinnan blir till Ànnu ett övergrepp. Som en röd trÄd genom texterna löper tankarna om skrivandet som vÀg och som livsnödvÀndighet, och inte minst om ickeskrivandets plÄga.