En fruktansvärd snöstorm blåser in och skolbussen som Ellen och lillasyster Ester åker med går sönder. Mobilerna funkar inte och skogen sluter sig runt dem.
Genom fönstret får Ellen syn på en pojke med lysande ögon och märkliga kläder. Hon tror att han är där för att hjälpa till och jagar efter honom ut i snöovädret. Men i jakten på pojken hamnar hon bara mer och mer vilse
Plötsligt är ingenting sig likt längre.
Stjärnorna är klarare, mörkret djupare och den okända herrgården där hon söker hjälp är full av glimmande facklor och människor som inte verkar lägga märke till henne. Hur ska hon få dem att lyssna?
Och hur ska hon ta sig hem igen?
Som ett järtecken är en ovanlig spökhistoria om att övervinna rädslor och att känna sig osynlig. Men det är också en kuslig berättelse om en tidsresa med modiga spöken och oväntade möten.
BTJ ger betyget briljant!
[...] Berättelsen griper omedelbart taget om läsaren och lovar en spännande och kanske lite otäck kommande läsning. En kraftig snöstorm drar in samtidigt som systrarna Ellen och Esters skolbuss går sönder. Det är märkligt med snöstorm eftersom det nästan är sommar. Dessutom saknar alla plötsligt mobiltäckning. Ellen kan urskilja en människa i snöyran och tror att det är någon som vill hjälpa till. Hon går ut trots lillasysters rädsla. Plötsligt faller hon ner i en grop och förstår inte var hon hamnat. Vargar ylar och det finns inga lampor. Husen är gamla och människorna har konstiga kläder. Hon hör att tjänsteflickan Sissela, anklagas för stöld av en medaljong. När Ellen hjälper Sissela, bryter en brand ut. Tjänstefolket viskar om järtecken och gengångare och slutet blir rafflande när Ellen får hjälp tillbaka av Sisselas bror Sakris. Det cirkulära slutet är ett snyggt sätt att avsluta boken på eftersom det även ger spänning till berättelsen. Ewa Christina Johansson är barn- och ungdomsboksförfattare med närmare60 utgivna böcker.
Lektör Charlotte Nordenfelt, BTJ-häfte 2, 2025.
