S:t Petersburg, Berlin, Odessa, Porto. Maxim Grigorievs noveller söker sig till stĂ€der, ibland bara tanken pĂ„ en stad, och rör sig gĂ€rna i sĂ„vĂ€l stadens som mĂ€nniskolivets minst anslĂ„ende utkanter. Ă rstiden Ă€r viktigare Ă€n Ă„rtalet, stĂ€mningen starkare Ă€n historien, lĂ€ngtan bort genomsyrar allt. En sexĂ„rig flicka Ă€r pĂ„ vĂ€g hem genom ett ödsligt S:t Petersburg. Hennes mor har rakat av henne hĂ„ret för att det ska bli fylligare nĂ€r hon börjar skolan, och hon försöker gömma sig under sin stora panamahatt, medan vinden blĂ„ser. En kĂ€rlekshistoria i novellen âSehnsuchtâ spĂ€nner över tre stĂ€der och lika mĂ„nga decennier, men Ă€r lĂ€ngtan likadan pĂ„ alla sprĂ„k? I Odessa drömmer en ung pojke om att förbinda hela staden med en enda spĂ„rvagnsrutt, men nĂ€r han blir sjuk Ă€r det i stĂ€llet tiden som gĂ„r i cirklar och diagonaler. En turist i ett novembertomt Porto har endast sĂ€llskap av mĂ„sarna. En bitter och fetlagd revolutionĂ€r svettas och vĂ€ntar pĂ„ att nĂ„got ska hĂ€nda i Aten. En man anlĂ€nder till Berlin för att leta efter sin syster. Det blĂ„ser. Maxim Grigorievs noveller Ă€r byggda pĂ„ stĂ€mningar och ögonblicksportrĂ€tt. UppmĂ€rksamt tecknar han miljöer, situationer och Ă„rstidsvĂ€xlingar, dĂ€r mĂ€nniskor rör sig liksom lösgjorda, pĂ„ jakt efter ett hem, eller kanske pĂ„ flykt frĂ„n ett.