Människor ur en stens synvinkel
Det finns många livsöden som du och jag aldrig får ta del av, många människor som bara passerar. Vi är som statister i utkanterna av varandras liv och vi lämnar inga spår.
Sten minns alla han möter. Hos honom lämnar de avtryck och mönster som han försöker tyda för att bättre förstå, både människor och det vi kallar livet. Sten, som är precis vad han heter, älskar människor och fascineras över deras liv och möjligheter. För att vara en sten är han speciell, han kan höra, känna och ta in de tankar, samtal och funderingar som den som plockar upp honom har. Utifrån det tänker och reflekterar han över livet och hur det kan se ut:
Mannen som är galet kär och dansar fram, kvinnan som för länge sedan tappade bort sig själv, den lille pojken som är så klok som bara barn kan vara och den äldre mannen som förvirrat reser i sina minnen utan att alltid kunna placera sig själv på rätt plats eller i rätt sammanhang — och som dessutom har han glömt sina skor.
Varje möte är unikt, även om Sten kan tycka att människor är mer lika än olika. Oavsett var de har varit eller är på väg rör de sig nästan alltid åt samma håll.
För det är mitt i steget som livet sker.
