Adam Ett, den goda ledaren för Guds TrÀdgÄrdsmÀstare - en religion som Àgnar sig Ät att sammankoppla vetenskap, religion och natur - har under lÄng tid förebÄdat en kommande katastrof.
NÀr katastrofen sedan intrÀffar utplÄnas nÀstan allt mÀnskligt liv. Ren, en ung nattklubbsdansare, och Toby, tidigare medlem av Guds TrÀdgÄrdsmÀstare, hör till dem som finner sig strandsatta i en omgivning som Àr alltigenom förÀndrad och dÀr ingen gÄr att lita pÄ.
Syndaflodens Är Àr Margaret Atwoods mÀktiga och spÀnnande roman som blivit en stor succé runt om i vÀrlden. Den kan lÀsas som en parallellroman till hennes tidigare Oryx och Crake frÄn 2003. VÀrlden Àr inte lÀngre sig lik, men med Atwoods otroliga förmÄga att skapa trovÀrdighet i det osannolika formas en genial berÀttelse som ytterst handlar om mÀnniskans förhÄllande till jorden och dess resurser.
"Jag har aldrig tidigare gÄtt tillbaka till en roman och skrivit en fortsÀttning. Varför har jag gjort det nu? Delvis för att sÄ mÄnga lÀsare frÄgat mig vad som hÀnde efter romanen Oryx och Crake. Jag hade ingen aning, men frÄgorna fick mig att börja fundera. Det var en av anledningarna. En annan var att sjÀlva Àmnet för romanen upptagit allt mer av min tid sedan dess.
NÀr Oryx och Crake kom ansÄg vissa att den liknande science fiction - utflippad, för mÀrklig för att vara trovÀrdig - men under de tre Är som gick innan jag pÄbörjade arbetet med Syndaflodens Är började det förmodade avstÄndet mellan den pÄhittade fiktiva framtiden och den hÄrda realiteten vi lever i att krympa i rasande takt. Vad hÀnder med vÀrlden? Hur kan vi stÀlla den tillrÀtta? Hur lÄng tid har vi pÄ oss?
En annan Äterkommande frÄga om Oryx och Crake handlade om kön. Varför berÀttades den av en man? Hur hade den varit om det istÀllet varit en kvinna som berÀttat? Dessa frÄgor ledde mig till Ren och Toby, och vidare till deras respektive liv, och deras flyktingtillvaro. En finare sexklubb och ett lyxigt spa borde faktiskt vara ganska bra stÀllen att vÀnta ut en pandemi pÄ: om inte annat sÄ finns dÀr lite mat och gott om rena handdukar."
Margaret Atwood