"Beda är höljd i sin röda hatt. Som i ett pansar mot ensamheten, ledan. Den slår en skimrande bro över avgrunder.
-Jag vet inte vad jag längtar, säger hon stilla. Jag vet bara att jag längtar."
Dagarna i universitetsstaden flyter på för Beda. De flesta ämnena hon studerar är intressanta nog, och hon har gott om vänner. Hon har till och med hittat sig en fästman, en stilig ung man vid namn Börje. Trots allt detta finns det en sorg i hennes bröst. Hennes tankar lämnar ofta hennes kropp, och låter henne fly till en annan plats. Hem. Hon tänker på det hus hon växte upp i, men sina vinklar och vrår. Hon tänker på sin mor och far, och alla de som arbetade på godset bredvid. Ska hon någonsin få känna doften av hembygdens blommor, jord och hö igen?
Annalisa Forssberger (1906-1988) är en av de stora författarna ur sin generation. Hon har både gjort sig känd som arbetarförfattare och hembygdsförfattare. Med ett hyllat författarskap som sträcker sig över fem decennier har Forssberger säkrat sig en framträdande plats i svensk litteraturhistoria.
