I denna polisroman Äterkommer den gamle forskaren Ludwig Witt, som i de tidigare samhÀllskritiska romanerna Det sjÀlvgoda rovdjuret och Som tomma skal hjÀlpte polisen och andra i den svÄra kampen mot organiserad brottslighet och högerextremism med terroristambitioner. SamhÀllet och problemen Àr i stora stycken desamma i den hÀr boken, men frÀmst handlar det hÀr mera om högerextremismen bland poli- tiker, poliser och militÀrer. Handlingen kretsar Àven kring brottslighetens internationella förgreningar och den vÀnskapskorruption som genomsyrar samhÀllet. För att kunna bibehÄlla livsgnistan och arbetslusten i kampen mot brott och extremism, nÀr starka krafter i samhÀllet tjÀnar ondskan, sÀtts Àrlighet, förtroende och tillit pÄ svÄra prov inom arbetsgemenskapen. I tider dÄ det blivit allt vanligare att överheter slÄr ner pÄ de svaga i samhÀllet vÀljer Ludwig Witt som alltid att slÄ uppÄt, mot dem som har det yttersta ansvaret för samhÀllsutvecklingen. I nÀtverkens tid bygger bÄde goda och onda liksom spindeln sin vÀv. Makthungern och girigheten styr den medvetne, beroendet eller penningen vÀgleder medlöparen och alla vi andra befinner oss i farozonen. Skildringen fokuserar relationerna mellan mÀnniskor och grupper i denna nutida polisroman, dÀr den Äldrade och sjuke Witt bistÄr polisen i arbetet att förstÄ och lösa allvarliga brott. Handlingen Àr linjÀr sÄ nÀr som pÄ de avvikelser som sker i syfte att lÀra kÀnna huvudpersonerna bÀttre. KÀrleken till naturen gÄr inte heller att undkomma, dÄ den ger det lugn vi alla behöver i en uppstressad och hotfull vÀrld. Om boken har nÄgot budskap sÄ skulle det kunna formuleras pÄ följande sÀtt: Man lÀr sÄ lÀnge man lever och lever sÄ lÀnge man lÀr. Författaren Àr kulturarbetare och forskare.
