Jag ska aldrig glömma nÀr herr Liljonkvast hÀmtade mig första gÄngen. Jag lÄg i sÀngen nÀr det knackade pÄ rutan. En mycket liten herre i rutig kostym och hög hatt kom in genom fönstret. Han undrade om jag ville följa med till Skymningslandet. Men det kunde jag inte. Jag hade ju ont i mitt ben.
"Spelar ingen roll", sÀger Liljonkvast, "spelar ingen roll i Skymningslandet!"
Han tog mig i handen, och sen flög vi. Ja, vi flög, i den lena blÄa skymningen, högt över staden dÀr ljusen börjar tÀndas i alla hem. Nu kommer herr Liljonkvast och hÀmtar mig varje dag till Skymningslandet. Det Àr sÄ hÀrligt! Det gör ingenting alls om man har ont i ett ben.
En vacker och hoppfull saga. Nyutgivning av Astrid Lindgrens klassiska berÀttelse.
