Alice Tegnér (född Sandström) 12 mars 1864 -26 maj 1943 Alice och hennes tre syskon, Nanna, Eduard och John, växte upp i en familj där musik var uppskattad och Alice uppmuntrades tidigt att vidareutveckla sin stora musikaliska begåvning. Pappan var sjökapten, och därför borta från familjen långa perioder. Det kunde gå år innan han låg i hemmahamn och kunde umgås med sin fru Sofie och barnen, och Alice hann fylla tre år innan hon träffade sin pappa för första gången. Sjömanslivet inspirerade Alice genom hela sitt musikskapande och hon komponerade flera visor på temat. När Alice växte upp var planen att hon skulle få vidareutbilda sig inom musiken. Men när hennes pappa dog ändrades planerna och Alice fick istället läsa till lärarinna, ett yrke som ansågs säkrare ekonomiskt sett. Studietiden vid Högre Lärarinneseminariet blev en inspirerande tid. Utbildningen präglades av pionjären Fredrika Bremers ande. Idéströmningarna på skolan betonade flickors rätt till högre utbildning, något som länge setts som överflödigt. Alice knöt värdefulla kontakter här, bl.a. med Anna Maria Roos och Selma Lagerlöf. När hon efter sin examen tog anställning som guvernant träffade hon Jacob Tegnér, som var en vän till familjen Beijer där hon arbetade. De gifte sig och fick efter ett par år två barn, Gösta och Torsten, som älskade att höra sin mamma sjunga. Det var så många av hennes visor kom till. Hon sjöng och spelade för dem, sönerna gillade det ännu mer än att höra Alice läsa sagor. Sedan ville också barnens vänner, grannar och bekanta i Djursholm lära sig visorna. Alice Tegnérs svåger Fredrik Skoglund var bokförläggare, och lät trycka visorna för att göra det lättare för henne att sprida sångerna. År 1892 utkom första häftet ”Sjung med oss mamma” på svågerns förlag. Jacob och Alice Tegnér flyttade ut till Djursholm våren 1891. På den tiden sågs det som ett nybyggarsamhälle, ett slags ”landet i staden”. Vid invigningen av Djursholms nya kapell fanns Alice Tegnér bakom orgeln. Hon arbetade ideellt som kantor där och höll också i sångundervisning på Djursholms Samskola. Kapellets pastor hette Natanael Beskow och genom honom lärde Alice Tegnér känna Elsa Beskow, som hon sedan samarbetade med i nära 50 år. 1903 överraskades Alice Tegnér med en ovanlig födelsedagspresent från vänner i Djursholm. Det var en mapp full med akvareller, målade av Elsa Beskow, som föreställde flera av hennes populära barnvisor. Barn från Djursholm, och flera av Elsas egna söner, hade stått modell för bilderna. Samma år gavs bilderna och visorna ut i en bok som fick namnet ”Mors lilla Olle och andra visor”. Men Alice hyste också en längtan efter att bli erkänd som en seriös tonsättare, respekterad för annat än barnvisor. Detta drev fram ett musikaliskt skapande inom många andra genrer och hon fick ett flertal priser för sina kompositioner. Hon skrev romanser, körsånger, pianomusik och kyrklig musik. Med åren kom hon också att inse och värdesätta sin betydelse som kompositör och visskapare. Ända till sin död 1943 var Alice Tegnér aktiv och bara några veckor innan hon dog 79 år gammal, gav hon sin sista konsert. Hon lämnade en sångskatt efter sig som fortfarande lever kvar, i generation efter generation.
