Åsa Nelvin (1951-1981) började som barnboksförfattare med De vita björnarnas land (1969) och Det lilla landet (1971). Redan där fanns den konflikt mellan jaget och världen som var ständigt återkommande i hela hennes författarskap. Den surrealistiska romandebuten Tillflyktens hus (1975) följdes av ytterligare en roman, Kvinnan som lekte med dockor (1977), i vilken en kvinna vägrar anpassa sig och i stället strävar efter fullkomlig frihet. Nelvins sista bok, diktsamlingen Gattet. Sånger från barnasinnet (1981), publicerades kort tid efter hennes död. Samlingen, som kom att bli en av 1980-talets mest omdiskuterade och hyllade bok, är en lång, självbiografisk svit som präglas av desperation och svart humor.