”Att skriva för barn är att förbereda dem på vad livet har i beredskap åt dem.” Den amerikanska författaren Katherine Paterson har skrivit närmare fyrtio barn- och ungdomsböcker som översatts till 22 språk. Hon är mångfaldigt prisbelönad och i mars 2006 förärades Paterson ALMA-priset som upprättats i Astrid Lindgrens minne och skänker pristagaren inte mindre än fem miljoner kronor! Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteraturen i världen samt att på global nivå främja barns rätt till kultur.

Paterson har skrivit småbarnsböcker och bilderböcker, ofta med saga och myt som bas, men det är främst för sina ungdomsromaner hon blivit känd och prisad. Ett gemensamt tema för ungdomsböckerna är det utsatta barnet som trots svekfulla föräldrar och en allmänt grym eller oförstående omgivning, utvecklar en styrka och ett livsmod som möjliggör en lösning. Hälften av ungdomsromanerna är historiska och utspelar sig i Kina eller Japan. Den andra hälften skildrar det nutida amerikanska samhällets brister och barnens svåra livsvillkor. Paterson skriver ur barnets perspektiv. Intrigerna utspelar sig i realistiskt beskrivna miljöer och tjänar samtidigt som ett tidsdokument. Andra priser som tilldelats Paterson är bl. a. Hans Christian Andersen Medal for Writing 1998 för sitt livsverk, Le Grand Prix des Jeunes Lecteurs 1986 för Bridge to Terabithia, National Book Award for Children´s Literature 1977 för The Master Puppeteer.Av Katherine Paterson har följande böcker givits ut av Bonniers Juniorförlag/Bonnier Carlsen:

Himmelska rikets rebeller

Sjung, Jimmy Jo!

På spaning efter en hjälte

Lyddie

Jakten på Jip

Katherine Paterson föddes 1932 i Qing Jiang, Jiangsu i Kina, där hennes föräldrar arbetade som missionärer. Föräldrarnas yrke medförde att familjen ofta tvingades bryta upp och flytta till nya städer. När Katherine fyllt femton hade familjen flyttat femton gånger. De ständiga uppbrotten gjorde att Katherine ofta kände sig rotlös, ensam och annorlunda i jämförelse med andra jämnåriga. Att läsa och skriva berättelser hjälpte henne att övervinna känslan av ensamhet och saknaden efter de kamrater hon tvingats lämna vid varje flytt. När Japan anföll Kina under andra världskriget flyttade familjen till Virginia i USA. Där blev Katherine mobbad för sin brittiska accent och sina udda kläder. Katherine studerade småningom på college och tog en examen i engelsk och amerikansk litteratur. Efter sin examen utbildade hon sig till missionär. Hennes dröm var att åka tillbaka till Kina för att missionera, leva som en kines, tala språket igen och njuta av kinesisk mat. Men Kina regerades nu av kommunistregimen och tillät inga amerikanska medborgare att arbeta i landet. En japansk vän rådde henne att missionera i Japan, men Katherine ogillade idén. Hon var rädd för japanerna och därför hatade hon dem. För henne var japanerna fienden som bombade och ockuperade de kinesiska städer hon levde i som barn. Efter mycket övertalning for hon i alla fall till Japan. Den erfarenheten lärde henne att se japanerna ur ett nytt, positivt perspektiv. Katherine kom att älska Japan. Hon lärde sig språket och stannade i fyra år. Så sökte hon och fick ett stipendium från den presbyterianska kyrkan och for till USA för att förkovra sig i missionärsyrket. Stipendiet gällde för ett års studier och planen var att återvända till Japan för att stanna där för gott. Men ödet ville annorlunda. Tillbaka i USA mötte Katherine John, en ung pastor och livet tog en ny riktning. De gifte sig 1962 och Katherine återvände aldrig till Japan. Eftersom Katherine inte for tillbaka till Japan för att ägna sig åt missionärsarbete, tyckte hon att hon var skyldig kyrkan något i gengäld för stipendiet. Så började hon skriva religiösa läroböcker till kyrkans kurser.

Så småningom växte ett nytt beslut fram. Catherine skulle skriva den slags litteratur hon själv föredrog att läsa, det vill säga romaner. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Under åren mellan 1962 och 1966 hade hon och John skaffat fyra barn – ”två hemmagjorda och två adopterade”. Skrivandet fick ske under de korta stunder då hon inte ammade, bytte blöjor, lagade mat, läste högt för barnen, lekte i parken och körde den äldsta till förskolan. Katherine skrev varje ledig stund, men publicerade ingenting. En väninna tyckte synd om Katherine som aldrig fick någon utdelning för sitt skrivande, och anmälde henne till en skrivarkurs på kvällstid. Den roman som Katherine skrev under kvällskursen, Den namnlöse pojken – samurajens son, blev småningom hennes första utgivna. Katherine hade blivit författare!Om författande i allmänhet säger Katherine Paterson att den gamla tanken om att man måste leva ett spännande liv för att kunna skriva böcker är helt felaktig. Det viktiga är istället att ha en rik fantasi. Om sitt eget författande säger hon att hon visserligen skrev en hel del som liten, men att hon aldrig ville blir författare. Hon drömde om att bli filmstjärna eller missionär.

Men författare blev hon och hon älskar sitt yrke. Fast visst finns där känslor av tvivel. Det finns dagar då Katherine undrar vad i all världen hon tänkte på när hon gav sig in på yrket och hur hon överhuvudtaget kunde inbilla sig att hon har något viktigt att förmedla. Ibland, när hon avslutat en bok, kan hon inte föreställa sig att hon någonsin kommer att ha förmågan att skriva en ny. Men så småningom brukar en eller flera nya karaktärer dyka upp i hennes fantasi, och en historia börjar ta form. När den processen är igång har hon övervunnit alla tvivel och känner att hon är världens lyckligaste människa med världens roligaste yrke. Paterson gillar också den bekvämlighet som kommer med yrket. Hon arbetar hemma i sitt eget arbetsrum, kan klä sig som hon vill och behöver aldrig sjukskriva sig med dåligt samvete. Hennes arbete är samtidigt utåtriktat. Hon gör ofta besök i skolor och på andra platser där hon möter trevliga människor som älskar böcker lika mycket som hon själv.

Av barn och unga får hon ofta frågor om hur hon förhåller sig till det sorgliga i sina berättelser. Hon brukar säga som det är, att hon ibland känner det som hjärtat ska slitas itu när hennes karaktärer råkar ut för sorliga eller skrämmande händelser. Men faktum är att hon samtidigt inte kan tänka sig att skriva sockersöta historier. Hon vill att hennes böcker ska beröra läsaren och väcka empati och förståelse för hur svårt andra barn och ungdomar kan ha det. Det är sådana böcker hon själv gillar att läsa. Hon älskar böcker som får henne att oroa sig, gråta och skratta. Men man ska inte tro att Katherine Paterson lämnar sina huvudpersoner i sticket. ”Jag vill skriva för barn som är som jag var och som behöver få mod”, säger Katherine. Därför låter hon inte lyckan falla ner som en skänk från ovan till sina romankaraktärer. Istället ger hon sina hjältar mod och styrka att med egen kraft övervinna hinder och svårigheter och det finns alltid ett hopp för huvudpersonerna i Katherine Patersons romaner.

Referat av och citat om Katherine Patersons ungdomsromaner, utgivna av Bonnier Carlsen förlag

Himmelska rikets rebeller

Efter att ha blivit räddad från ett gäng kidnappare blir bondpojken Wang Lee ofrivilligt medlem i en (på kinesiskt vis) kristen rebellgrupp vars mål är att störta Kinas kejsare och upprätta ett fredligt och jämlikt rike i folkets intresse. Wang Lee sugs motvilligt upp i rebellernas krig och deras livsfilosofi. Men våldet genomsyrar rebellernas kamp som verkar drivas mer av maktlystnad än av engagemang för det fattiga folket. Alltmer tvivlande söker Lee Wang sanningen och möter också kärleken, båda lika förbjudna.

Sagt om Himmelska rikets rebeller:

”Det är en brokig historia med episk bredd. Händelserna avlöser varandra och speglar kampen mellan manchurer, långnäsor/västerlänningar och Gudsdyrkare. En ny värld, nya tänkesätt suger in läsaren i Österland.”

Esa Hallbäck, Wermlandstidningen, 1985-06-19

”Dramatik, skakande händelser men också romantik ger denna bok, som är lämpad för äldre ungdomar och gärna vuxna.”

Iris Ohlsson, Sydöstran 1984-11-29

”Himmelska rikets rebeller, skriven för unga, läsvärd för alla.”

DAGEN Stockholm, 1985-08-29

”Boken är spännande, välskriven och historiskt fängslande… för 13-åringar och uppåt som är nyfikna på andra kulturer, också de förgångna. Den boken ger mycket.”

Valter Brevinge, Karlskogakuriren, 1984-11-05

”Jag tycker boken var både trevlig och spännande på samma gång. Jag tycker at alla barn som är 10-20 år kan läsa den…”

Carolina Eriksson 4 B, Barometern, 1985-12-13

Sjung, Jimmy Jo!

James är en fattig, och hårt arbetande bonpojke som har ”gåvan” som hans farmor säger. James är nämligen en fantastisk sångare och gitarrspelare. Hans föräldrar har ett countryband tillsammans med hans farbror Earl, och de tvingar James att lämna sin älskade farmor, att byta namn till Jimmy Jo och uppträda i TV på fredagskvällarna, trots att James lider av scenskräck. James mamma blir oväntat avundsjuk på den uppmärksamhet som uppstår runt hennes son. Hon börjar flirta med farbror Earl och vill att de två ska göra en skiva utan de andra i gruppen. Konflikterna ökar, familjen hotar att splittras och James hamnar i en svår position. Det verkar plötsligt som om hans mamma och farbror inte vill att han ska bli känd. Men det är inte James som eftersträvat kändisskapet, tvärtom. Han oroar sig för hur hans kompisar kommer att bemöta honom om de får reda på att han håller på att bli känd och han funderar över hur han ska kunna lösa familjens konflikter. Kan James finna styrkan att sätta sina egna gränser? Och vem är den mystiske främlingen som följer efter och väntar på honom utanför skolgården?

Sagt om Sjung, Jimmy Jo!

”Paterson skriver med en flyhänt, vardagsnära prosa vilket gör boken till en läsupplevelse av högsta karat. Dessutom lyckas hon utan åthävor hålla de sentimentala stråken på behagligt avstånd”

Jan Nilsson, Arbetet, 1989-05-01

”Sjung Jimmy Jo! är en mycket läsvärd bok om ett barns smärtsamma utveckling till tonåring och om glädjen i musiken”

Johanna Frisk, Alingsås Tidning, 1989-06-14

”Boken är oerhört spännande på ett inre plan. Den är också full av roliga smådetaljer och klarsynta lustigheter, som virvlar i en mäktig ström.”

Irmelin Sandman Lilius, Dagens Nyheter, 1989-10-21

”Katherine Paterson har lyckats med en helgjuten ungdomsroman där både huvudpersoner och miljö framstår som äkta. Respekten för individen lyser hela tiden igenom.”

Birgitta Wictorsson, Östersundsposten, 1989-06-13

På spaning efter en hjälte

Elva årige Park funderar över sin pappa som dog i Vietnamkriget, men hans mamma vägrar att berätta något om pappan. Precis som de modiga riddarna i Parks fantasier ger sig han sig ut på ett uppdrag: Han ska ta reda på sanningen om sin far. När Park småningom finner sin farfar som driver en farm i Virginia, blir han chockad över det bemötande han får. Park hade väntat sig att familjen skulle bli glad när han, den femte i generationen Broughton, dök upp. Istället för hurrarop blir han ljumt mottagen och dessutom trakasserad av en liten snedögd flicka som heter Thanh. Vem är flickan? Vad gör hon där på familjens farm? I sökandet efter sanningen krossas Parks illusioner. Han tvingas istället att försona sig med den mindre smickrande sanningen om sina föräldrar, sin farbror, sin sjuka farfar och inte minst om Thanh.

Sagt om På spaningen efter en hjälte:

”Parks upptäcktsfärd i sin historia är fint berättad och På spaning efter en hjälte är mycket annorlunda för oss som aldrig upplevt nutida krig konkret.”

Arne Upling, Nerikes Allehanda, 1990-12-21

”Katherine Paterson är alltid en god berättare och hennes beskrivning av hur Park upptäcker sin fars släkt och sin halvsyster är både humoristisk och spännande.”

Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet, 1990-12-01

Lyddie

Den trettonåriga Lyddie är fast besluten om att köpa tillbaka familjens farm som övertagits av en grannfamilj. Lyddies pappa övergav familjen för flera år sedan och hennes mamma som tillhör en domedagssekt, har flyttat till sin syster. Lyddie och hennes lillebror Charlie är uthyrda till farmens nya ägare och behandlas inte bättre än slavar. Lyddie lär känna en ung och till synes framgångsrik fabriksarbeterska. I hopp om att kunna arbeta ihop tillräckligt med pengar för att köpa tillbaka gården ger Lyddie sig av för att arbeta i en textilfabrik. Hon får nya vänner, men förhållandena på fabriken visar sig vara svårare än de hon fick utstå på farmen. Diana är en radikal fabriksarbetare som kämpar för att ändra de urusla arbetsvillkoren på fabriken. På grund av sin vänskap med Diana faller Lyddie i onåd hos sin arbetsgivare. Nu måste hon finna andra lösningar för att skapa en bättre framtid för sig själv och sin bror.

Sagt om Lyddie:

”Boken har ett stort persongalleri och som alltid hos Katherine Paterson ägnas bipersonerna lika stor omsorg som huvudpersonen. Tids- och miljöskildringen är övertygande, här skildras industrialismens framväxt men också utsugningen av de arbetande.”

Inger Hasselbaum, Östgöta Correspondenten, 1998-08-16

”En bok läsvärd för både tonåringar och vuxna. Hoppet om en bättre framtid går som en röd tråd genom hela berättelsen.”

Inger Hasselbaum, Östgöta Correspondenten, 1998-08-16

Jakten på Jip

Jakten på Jip utspelar sig i norra USA på 1850-talet då det fortfarande var tillåtet att äga slavar i de södra staterna. Boken handlar om den föräldralöse Jip som är tio år och det enda barnet i byns fattigstuga. Jip hittades övergiven på en väg när han var två år och sedan dess har ingen hört av sig eller anmält honom saknad. En dag förs Put, en kedjad ”dåre” till gården. Put hålls inlåst i en bur, men visar sig vara ovanligt klok på sitt sätt. Mellan Put och Jip utvecklas en varm vänskap. En slavjägare dyker upp på gården och visar ett oroväckande stort intresse för Jip. Sanningen om Jips bakgrund avslöjas och hela hans tillvaro står på spel. Jip förstår att han måste fly, men han vill inte lämna Put. Nu krävs mod, styrka och förmåga att avgöra vem han kan lita på för att undslippa ett grymt öde.

Sagt om Jakten på Jip:

”Jakten på Jip är utsökt välskriven – knapp och tät, dramatiskt tydlig. Dess karaktär skiftar från gripande storslagenhet till ynkedom och ondska… Hela berättelsen är som ett flammande svärd.”

Irmelin Sandman Lilius, Hufvudstadsbladet, 1998-12-12

”En mycket gripande och spännande bok som utspelar sig i USA i mitten av 1800-talet. Perfekt för lite äldre barn som gillar äventyr.”

Irene Hedblom, Dagbladet Nya Samhället, 1998-12-03

”Läsaren pendlar med Jip… mellan glädje och hopp, skräck och förtvivlan. Man delar hans omtankar om andra och inlevelse i de utstöttas liv. Och jag kunde inte släppa boken förrän jag läst sista sidan.”

Lillemor Törnvall Olsson, Gotlands Allehanda, 1998-12-19

”Lågmält men fullt ut engagerande, i ett stegrande tempo framväxer en historia som kan sammanfattas med orden solidaritet och civilkurage.”

Elisabeth Eliasson-Arvidsson, Barn och kultur, nr 3/99

”Att skriva för barn är att förbereda dem på vad livet har i beredskap åt dem.” Den amerikanska författaren Katherine Paterson har skrivit närmare fyrtio barn- och ungdomsböcker som översatts till 22 språk. Hon är mångfaldigt prisbelönad och i mars 2006 förärades Paterson ALMA-priset som upprättats i Astrid Lindgrens minne och skänker pristagaren inte mindre än fem miljoner kronor! Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteraturen i världen samt att på global nivå främja barns rätt till kultur.

Paterson har skrivit småbarnsböcker och bilderböcker, ofta med saga och myt som bas, men det är främst för sina ungdomsromaner hon blivit känd och prisad. Ett gemensamt tema för ungdomsböckerna är det utsatta barnet som trots svekfulla föräldrar och en allmänt grym eller oförstående omgivning, utvecklar en styrka och ett livsmod som möjliggör en lösning. Hälften av ungdomsromanerna är historiska och utspelar sig i Kina eller Japan. Den andra hälften skildrar det nutida amerikanska samhällets brister och barnens svåra livsvillkor. Paterson skriver ur barnets perspektiv. Intrigerna utspelar sig i realistiskt beskrivna miljöer och tjänar samtidigt som ett tidsdokument. Andra priser som tilldelats Paterson är bl. a. Hans Christian Andersen Medal for Writing 1998 för sitt livsverk, Le Grand Prix des Jeunes Lecteurs 1986 för Bridge to Terabithia, National Book Award for Children´s Literature 1977 för The Master Puppeteer.Av Katherine Paterson har följande böcker givits ut av Bonniers Juniorförlag/Bonnier Carlsen:

Katherine Paterson föddes 1932 i Qing Jiang, Jiangsu i Kina, där hennes föräldrar arbetade som missionärer. Föräldrarnas yrke medförde att familjen ofta tvingades bryta upp och flytta till nya städer. När Katherine fyllt femton hade familjen flyttat femton gånger. De ständiga uppbrotten gjorde att Katherine ofta kände sig rotlös, ensam och annorlunda i jämförelse med andra jämnåriga. Att läsa och skriva berättelser hjälpte henne att övervinna känslan av ensamhet och saknaden efter de kamrater hon tvingats lämna vid varje flytt. När Japan anföll Kina under andra världskriget flyttade familjen till Virginia i USA. Där blev Katherine mobbad för sin brittiska accent och sina udda kläder. Katherine studerade småningom på college och tog en examen i engelsk och amerikansk litteratur. Efter sin examen utbildade hon sig till missionär. Hennes dröm var att åka tillbaka till Kina för att missionera, leva som en kines, tala språket igen och njuta av kinesisk mat. Men Kina regerades nu av kommunistregimen och tillät inga amerikanska medborgare att arbeta i landet. En japansk vän rådde henne att missionera i Japan, men Katherine ogillade idén. Hon var rädd för japanerna och därför hatade hon dem. För henne var japanerna fienden som bombade och ockuperade de kinesiska städer hon levde i som barn. Efter mycket övertalning for hon i alla fall till Japan. Den erfarenheten lärde henne att se japanerna ur ett nytt, positivt perspektiv. Katherine kom att älska Japan. Hon lärde sig språket och stannade i fyra år. Så sökte hon och fick ett stipendium från den presbyterianska kyrkan och for till USA för att förkovra sig i missionärsyrket. Stipendiet gällde för ett års studier och planen var att återvända till Japan för att stanna där för gott. Men ödet ville annorlunda. Tillbaka i USA mötte Katherine John, en ung pastor och livet tog en ny riktning. De gifte sig 1962 och Katherine återvände aldrig till Japan. Eftersom Katherine inte for tillbaka till Japan för att ägna sig åt missionärsarbete, tyckte hon att hon var skyldig kyrkan något i gengäld för stipendiet. Så började hon skriva religiösa läroböcker till kyrkans kurser.

Så småningom växte ett nytt beslut fram. Catherine skulle skriva den slags litteratur hon själv föredrog att läsa, det vill säga romaner. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Under åren mellan 1962 och 1966 hade hon och John skaffat fyra barn – ”två hemmagjorda och två adopterade”. Skrivandet fick ske under de korta stunder då hon inte ammade, bytte blöjor, lagade mat, läste högt för barnen, lekte i parken och körde den äldsta till förskolan. Katherine skrev varje ledig stund, men publicerade ingenting. En väninna tyckte synd om Katherine som aldrig fick någon utdelning för sitt skrivande, och anmälde henne till en skrivarkurs på kvällstid. Den roman som Katherine skrev under kvällskursen, Den namnlöse pojken – samurajens son, blev småningom hennes första utgivna. Katherine hade blivit författare!Om författande i allmänhet säger Katherine Paterson att den gamla tanken om att man måste leva ett spännande liv för att kunna skriva böcker är helt felaktig. Det viktiga är istället att ha en rik fantasi. Om sitt eget författande säger hon att hon visserligen skrev en hel del som liten, men att hon aldrig ville blir författare. Hon drömde om att bli filmstjärna eller missionär.

Men författare blev hon och hon älskar sitt yrke. Fast visst finns där känslor av tvivel. Det finns dagar då Katherine undrar vad i all världen hon tänkte på när hon gav sig in på yrket och hur hon överhuvudtaget kunde inbilla sig att hon har något viktigt att förmedla. Ibland, när hon avslutat en bok, kan hon inte föreställa sig att hon någonsin kommer att ha förmågan att skriva en ny. Men så småningom brukar en eller flera nya karaktärer dyka upp i hennes fantasi, och en historia börjar ta form. När den processen är igång har hon övervunnit alla tvivel och känner att hon är världens lyckligaste människa med världens roligaste yrke. Paterson gillar också den bekvämlighet som kommer med yrket. Hon arbetar hemma i sitt eget arbetsrum, kan klä sig som hon vill och behöver aldrig sjukskriva sig med dåligt samvete. Hennes arbete är samtidigt utåtriktat. Hon gör ofta besök i skolor och på andra platser där hon möter trevliga människor som älskar böcker lika mycket som hon själv.

Av barn och unga får hon ofta frågor om hur hon förhåller sig till det sorgliga i sina berättelser. Hon brukar säga som det är, att hon ibland känner det som hjärtat ska slitas itu när hennes karaktärer råkar ut för sorliga eller skrämmande händelser. Men faktum är att hon samtidigt inte kan tänka sig att skriva sockersöta historier. Hon vill att hennes böcker ska beröra läsaren och väcka empati och förståelse för hur svårt andra barn och ungdomar kan ha det. Det är sådana böcker hon själv gillar att läsa. Hon älskar böcker som får henne att oroa sig, gråta och skratta. Men man ska inte tro att Katherine Paterson lämnar sina huvudpersoner i sticket. ”Jag vill skriva för barn som är som jag var och som behöver få mod”, säger Katherine. Därför låter hon inte lyckan falla ner som en skänk från ovan till sina romankaraktärer. Istället ger hon sina hjältar mod och styrka att med egen kraft övervinna hinder och svårigheter och det finns alltid ett hopp för huvudpersonerna i Katherine Patersons romaner.

Referat av och citat om Katherine Patersons ungdomsromaner, utgivna av Bonnier Carlsen förlag

Efter att ha blivit räddad från ett gäng kidnappare blir bondpojken Wang Lee ofrivilligt medlem i en (på kinesiskt vis) kristen rebellgrupp vars mål är att störta Kinas kejsare och upprätta ett fredligt och jämlikt rike i folkets intresse. Wang Lee sugs motvilligt upp i rebellernas krig och deras livsfilosofi. Men våldet genomsyrar rebellernas kamp som verkar drivas mer av maktlystnad än av engagemang för det fattiga folket. Alltmer tvivlande söker Lee Wang sanningen och möter också kärleken, båda lika förbjudna.

Sagt om Himmelska rikets rebeller:

”Det är en brokig historia med episk bredd. Händelserna avlöser varandra och speglar kampen mellan manchurer, långnäsor/västerlänningar och Gudsdyrkare. En ny värld, nya tänkesätt suger in läsaren i Österland.”

Esa Hallbäck, Wermlandstidningen, 1985-06-19

”Dramatik, skakande händelser men också romantik ger denna bok, som är lämpad för äldre ungdomar och gärna vuxna.”

Iris Ohlsson, Sydöstran 1984-11-29

”Himmelska rikets rebeller, skriven för unga, läsvärd för alla.”

DAGEN Stockholm, 1985-08-29

”Boken är spännande, välskriven och historiskt fängslande… för 13-åringar och uppåt som är nyfikna på andra kulturer, också de förgångna. Den boken ger mycket.”

Valter Brevinge, Karlskogakuriren, 1984-11-05

”Jag tycker boken var både trevlig och spännande på samma gång. Jag tycker at alla barn som är 10-20 år kan läsa den…”

Carolina Eriksson 4 B, Barometern, 1985-12-13

Sjung, Jimmy Jo!

James är en fattig, och hårt arbetande bonpojke som har ”gåvan” som hans farmor säger. James är nämligen en fantastisk sångare och gitarrspelare. Hans föräldrar har ett countryband tillsammans med hans farbror Earl, och de tvingar James att lämna sin älskade farmor, att byta namn till Jimmy Jo och uppträda i TV på fredagskvällarna, trots att James lider av scenskräck. James mamma blir oväntat avundsjuk på den uppmärksamhet som uppstår runt hennes son. Hon börjar flirta med farbror Earl och vill att de två ska göra en skiva utan de andra i gruppen. Konflikterna ökar, familjen hotar att splittras och James hamnar i en svår position. Det verkar plötsligt som om hans mamma och farbror inte vill att han ska bli känd. Men det är inte James som eftersträvat kändisskapet, tvärtom. Han oroar sig för hur hans kompisar kommer att bemöta honom om de får reda på att han håller på att bli känd och han funderar över hur han ska kunna lösa familjens konflikter. Kan James finna styrkan att sätta sina egna gränser? Och vem är den mystiske främlingen som följer efter och väntar på honom utanför skolgården?

Sagt om Sjung, Jimmy Jo!

”Paterson skriver med en flyhänt, vardagsnära prosa vilket gör boken till en läsupplevelse av högsta karat. Dessutom lyckas hon utan åthävor hålla de sentimentala stråken på behagligt avstånd”

Jan Nilsson, Arbetet, 1989-05-01

”Sjung Jimmy Jo! är en mycket läsvärd bok om ett barns smärtsamma utveckling till tonåring och om glädjen i musiken”

Johanna Frisk, Alingsås Tidning, 1989-06-14

”Boken är oerhört spännande på ett inre plan. Den är också full av roliga smådetaljer och klarsynta lustigheter, som virvlar i en mäktig ström.”

Irmelin Sandman Lilius, Dagens Nyheter, 1989-10-21

”Katherine Paterson har lyckats med en helgjuten ungdomsroman där både huvudpersoner och miljö framstår som äkta. Respekten för individen lyser hela tiden igenom.”

Birgitta Wictorsson, Östersundsposten, 1989-06-13

På spaning efter en hjälte

Elva årige Park funderar över sin pappa som dog i Vietnamkriget, men hans mamma vägrar att berätta något om pappan. Precis som de modiga riddarna i Parks fantasier ger sig han sig ut på ett uppdrag: Han ska ta reda på sanningen om sin far. När Park småningom finner sin farfar som driver en farm i Virginia, blir han chockad över det bemötande han får. Park hade väntat sig att familjen skulle bli glad när han, den femte i generationen Broughton, dök upp. Istället för hurrarop blir han ljumt mottagen och dessutom trakasserad av en liten snedögd flicka som heter Thanh. Vem är flickan? Vad gör hon där på familjens farm? I sökandet efter sanningen krossas Parks illusioner. Han tvingas istället att försona sig med den mindre smickrande sanningen om sina föräldrar, sin farbror, sin sjuka farfar och inte minst om Thanh.

Sagt om På spaningen efter en hjälte:

”Parks upptäcktsfärd i sin historia är fint berättad och På spaning efter en hjälte är mycket annorlunda för oss som aldrig upplevt nutida krig konkret.”

Arne Upling, Nerikes Allehanda, 1990-12-21

”Katherine Paterson är alltid en god berättare och hennes beskrivning av hur Park upptäcker sin fars släkt och sin halvsyster är både humoristisk och spännande.”

Ying Toijer-Nilsson, Svenska Dagbladet, 1990-12-01

Den trettonåriga Lyddie är fast besluten om att köpa tillbaka familjens farm som övertagits av en grannfamilj. Lyddies pappa övergav familjen för flera år sedan och hennes mamma som tillhör en domedagssekt, har flyttat till sin syster. Lyddie och hennes lillebror Charlie är uthyrda till farmens nya ägare och behandlas inte bättre än slavar. Lyddie lär känna en ung och till synes framgångsrik fabriksarbeterska. I hopp om att kunna arbeta ihop tillräckligt med pengar för att köpa tillbaka gården ger Lyddie sig av för att arbeta i en textilfabrik. Hon får nya vänner, men förhållandena på fabriken visar sig vara svårare än de hon fick utstå på farmen. Diana är en radikal fabriksarbetare som kämpar för att ändra de urusla arbetsvillkoren på fabriken. På grund av sin vänskap med Diana faller Lyddie i onåd hos sin arbetsgivare. Nu måste hon finna andra lösningar för att skapa en bättre framtid för sig själv och sin bror.

Sagt om Lyddie:

”Boken har ett stort persongalleri och som alltid hos Katherine Paterson ägnas bipersonerna lika stor omsorg som huvudpersonen. Tids- och miljöskildringen är övertygande, här skildras industrialismens framväxt men också utsugningen av de arbetande.”

Inger Hasselbaum, Östgöta Correspondenten, 1998-08-16

”En bok läsvärd för både tonåringar och vuxna. Hoppet om en bättre framtid går som en röd tråd genom hela berättelsen.”

Inger Hasselbaum, Östgöta Correspondenten, 1998-08-16

Jakten på Jip utspelar sig i norra USA på 1850-talet då det fortfarande var tillåtet att äga slavar i de södra staterna. Boken handlar om den föräldralöse Jip som är tio år och det enda barnet i byns fattigstuga. Jip hittades övergiven på en väg när han var två år och sedan dess har ingen hört av sig eller anmält honom saknad. En dag förs Put, en kedjad ”dåre” till gården. Put hålls inlåst i en bur, men visar sig vara ovanligt klok på sitt sätt. Mellan Put och Jip utvecklas en varm vänskap. En slavjägare dyker upp på gården och visar ett oroväckande stort intresse för Jip. Sanningen om Jips bakgrund avslöjas och hela hans tillvaro står på spel. Jip förstår att han måste fly, men han vill inte lämna Put. Nu krävs mod, styrka och förmåga att avgöra vem han kan lita på för att undslippa ett grymt öde.

Sagt om Jakten på Jip:

”Jakten på Jip är utsökt välskriven – knapp och tät, dramatiskt tydlig. Dess karaktär skiftar från gripande storslagenhet till ynkedom och ondska… Hela berättelsen är som ett flammande svärd.”

Irmelin Sandman Lilius, Hufvudstadsbladet, 1998-12-12

”En mycket gripande och spännande bok som utspelar sig i USA i mitten av 1800-talet. Perfekt för lite äldre barn som gillar äventyr.”

Irene Hedblom, Dagbladet Nya Samhället, 1998-12-03

”Läsaren pendlar med Jip… mellan glädje och hopp, skräck och förtvivlan. Man delar hans omtankar om andra och inlevelse i de utstöttas liv. Och jag kunde inte släppa boken förrän jag läst sista sidan.”

Lillemor Törnvall Olsson, Gotlands Allehanda, 1998-12-19

”Lågmält men fullt ut engagerande, i ett stegrande tempo framväxer en historia som kan sammanfattas med orden solidaritet och civilkurage.”

Elisabeth Eliasson-Arvidsson, Barn och kultur, nr 3/99