Lars Ardelius (1926-2012) debuterade 1958 och skrev ett drygt trettiotal böcker, allt från självbiografier till historiska epos, inträngande samtidsskildringar och essaysamlingar om bland annat konst. Han skrev dessutom ett antal TV- och radiopjäser. Lars Ardelius har kallats en mästare i psykologisk realism som även lyckats förena det brett episka med inträngande psykologisk analys. Hans förmåga till skarpsynta iakttagelser, djup inlevelse och humor är utmärkande för hans författarskap. Till hans främsta verk hör en historisk svit som sträcker sig från 1700-talet till modern tid, inledd 1976 med Och kungen var kung, följd av Tid och otid, Provryttare och Kurage! Till hans mest uppmärksammade verk hör även hans självbiografi, inledd 1986 med Barnsben (nominerad till Nordiska Rådets pris). Övriga delar är Skjuta i höjden (1988), Livtag (1991) samt Bitvargen (1997). Bland övriga verk märks två novellsamlingar om utlandssvenskar, Smorgasbordet (1974) och Resandes ensak (1995). Han har också i tre novellsamlingar med humor och värme skildrat hur det är att leva på gränsen till den definitiva ålderdomen, inledd med Lilla sockerstunden (1998) följd av Ingen ålder (2003) och En lyckad begravning (2005). 2002 kom Ett hål i naturen, en essäsamling om konst, 2003 Den helande skuggan, noveller med kända konstverk som utgångspunkt. I vitögat (2006) rymmer noveller om författare. Lars Ardelius vistades sedan länge växelvis i Sigtuna och på Gotland, men vintertid ofta även i Nya Zeeland, ett land med vilket han hade långvariga förbindelser. Han provade en mängd olika yrken och var bl a sjöman, varvsarbetare, lantarbetare, konstamanuens, lärare och psykolog. Han var dessutom skulptör och ställde bl a ut på Waldemarsudde 2006, en utställning bestående av både träskulpturer och modeller av egenhändigt ritade och uppförda byggnader, bl a två teatrar.Utmärkelser och pris:Stora romanpriset 1973 ESSELTE-priset 1975 Aniara-priset 1979 Svenska Akademien, Signe Ekblad-Eldhs pris 1998 Svenska Akademiens stora stipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse, 2006Även belönad av De Nio