Marcel Proust föddes 1871 i Paris och avled 1922. Fadern var en förmögen läkare. Marcel Proust fick god utbildning i skolan vid Sorbonne och vistades på somrarna i Illiers ("Combray" i romanerna) nära Chartres. Från barndomen led han svårt av astma och levde, överkänslig som han var, efter moderns död 1905 nästan ständigt i ett ljudisolerat sjukrum i Paris, arbetande på sitt väldiga verk.

Marcel Prousts huvudverk och ett av den franska 1900-talslitteraturens största skapelser är romansviten À la recherche du temps perdu (På spaning efter den tid som flytt), fullbordad strax före Marcel Prousts död och omfattande nära 4000 sidor. Den präglas av en minutiöst detaljrik psykologi, en musikaliskt flytande, omständlig stilkonst och har en höjdpunkt i den poetiskt finstämda barndomsskildringen som inleder verket.

Marcel Proust framstår här som en av den moderna romankonstens stora förnyare och har fått efterföljare i Beckett och den så kallade nya romanen. På spaning efter den tid som flytt, utkom 1913–27. Svensk översättning Gunnel Vallquist, 1965–82, reviderad utgåva 1993.

Ur Litteraturhandboken, Forum.

För verkförteckning, se densamma.