När insåg jag att jag ville bli författare? Ganska tidigt. Som ung var jag en bokslukare av stora mått som älskade att skriva skoluppsatser. Ändå skulle det dröja många år till romandebuten med Hotell Angleterre, via slingrande omvägar som omfattade resor i olika länder, en flytt till London, en masterutbildning i journalistik och diverse jobb som bland annat researcher, lektör, översättare, mediebevakare och redigerare.

Mediajobben var dock mest ett kamouflage för det jag verkligen ville syssla med och när min son började skolan hade jag äntligen tid, råd och självförtroende att satsa på författandet. En rad brev från min mormor om beredskapstiden blev den första inspirationskällan till Hotell Angleterre. Jag började läsa böcker om Sverige under andra världskriget. Efter fem år hade jag skrivit om boken tre gånger. Jag hoppas att jag har lärt mig något på de tabbar jag gjorde och de många stickspår jag körde in på i början av skrivandet. De kasserade kapitlen hade kunnat fylla en roman till.

Historia inspirerar mig. Att i en text återuppväcka de döda, att helt oväntat stöta på en detalj om en bortglömd person som levde för hundratals år sedan i en dammig gammal lunta (eller oftare, genom Google) ger mig en kick. Det avstånd man har till historiska händelser skapar en distans som, för mig, är nödvändig för att kunna förvandla ett material till skönlitteratur.

/Marie Bennett