Michail Afanasievitj Bulgakov, född 15 maj 1891 i Kiev i Ukraina, död 10 mars 1940 i Moskva, utbildade sig till läkare men arbetade största delen av sitt liv som författare i Moskva. Han fattade snart tycke för författare som Gogol, Pusjkin, Dostojevskij och Charles Dickens. Hans noveller, romaner och pjäser bygger på en viss (mar)drömskänsla och spelar mycket på problematiken i Rysslands byråkrati. En återkommande figur i hans verk är Djävulen, som uppenbarar sig i diverse olika skepnader. För samtiden var han mest känd som dramatiker, men eftervärlden minns honom framför allt som upphovsman till romanen Mästaren och Margarita. Den publicerades först 1966, efter hans död, och väckte stor uppmärksamhet.