Pär Lagerkvist föddes 1891 i Växjö och dog 1974 i Stockholm. Han studerade i Uppsala 1911-1912 och vistades i början av seklet i Danmark, Frankrike och Italien. Han fick De Nios pris 1928, blev ledamot av Svenska akademien 1940, fil. hedersr i Göteborg 1941 och nobelpristagare 1951. På 1910- och 20-talen framträdde Pär Lagerkvist som en djärv förnyare av svensk poesi, prosakonst och dramatik. Han började som forsprängande, ångestfull expressionist, gav sedan uttryck åt både jordisk hemkänsla och mörk pessimism och gestaltade realistiskt och symboliskt sin reaktion på de onda tidshändelserna. Ett centralt livsproblem, som särskilt präglar hans senare verk, är trosbehovet och den bittra insikten om gudarnas död. Ur Litteraturhandboken, Forum.Utgivning (bland annat):Människor (1912), noveller Två sagor om livet (1913), noveller Ordkonst och bildkonst (1913), essäer Motiv (1914), dikter Järn och människor (1915), noveller Ångest (1916), dikter Sista människan (1917), dramatik Teater (1918), drama och essäer Kaos (1919), dikter, dramatik mm Det eviga leendet (1920), noveller Den lyckliges väg (1921), dikter Den osynlige (1923), dramatik Onda sagor (1924), noveller Gäst hos verkligheten (1925), roman Det besegrade livet (1927), tankebok Han som fick leva om sitt liv (1928), dramatik Kämpande ande (1930), noveller Konungen (1932), dramatik Vid lägereld (1932), dikter Bödeln (1933), roman Bödeln (1934), dramatik Den knutna näven (1934) I den tiden (1935), noveller Mannen utan själ (1936), dramatik Genius (1937), dikter Seger i mörker (1939), dramatik Den befriade människan (1939), tankebok Sång och strid (1940), dikter Midsommardröm i fattighuset (1941), dramatik Hemmet och stjärnan (1942), dikter Dvärgen (1944), roman Den vises sten (1947), dramatik Barabbas (1950), roman Aftonland (1953), dikter Sibyllan (1956), roman Ahasverus död (1960), roman Pilgrim på havet (1962), roman Det heliga landet (1964), roman Mariamne (1967), roman