Sven Delblanc föddes 1931 i Swan River, Manitoba, Canada och avled 1992. Fadern var lantbrukare. Sven Delblanc växte upp i Vagnhärad, Södermanland. Senare arbetade han som universitetslärare i litteraturhistoria i Uppsala 1960 och blev fil. dr. och docent där 1965. 1968-69 var han gästprofessor vid Berkeley-universitet i Californien. Han belönades med Litteraturfrämjandets stora romanpris och SvD:s litteraturpris 1970, Nordiska rådets litteraturpris 1982, Pilotpriset 1986 och Augustpriset 1991.

I Sven Delblancs romaner förenas fantasifull fabulering med allegoriska och mytiska mönster och ett alltmer markerat politiskt engagemang. Som specialist på 1600- och 1700-talslitteratur (Prästkappan utspelas på 1700-talet) är han både en lärd och en folkligt frispråkig berättare. Han målar med djärva färger och växlar mellan uppsluppen grotesk och mörk nihilism.

Under 70- och 80-talen blev Sven Delblanc en av portalfigurerna i det som kallats "berättelsens återkomst" och nådde en stor popularitet med ett antal romaner med självbiografisk bakgrund. Han debuterade med romanen Eremitkräftan 1962 och hans sista bok blev Agnar 1993.

Ur Litteraturhandboken, Forum.

För verkförteckning, se densamma.